Resan som kallas utveckling, resan som aldrig tar slut

Det gör så ont ibland... att hitta gamla minnen och gamla sår som jag inte ens visste om att de fanns.

I förrgår sa var jag på an alldeles fantastisk kristallhealing som öppnade upp så mycket mer än jag vågat hoppas på. Men samtidigt så visste jag någonstans precis hur det skulle gå för jag har förhalat och förhalat en ganska lång tid.

Det hela började när jag för flera månader sedan under ett samtal under meditation fick veta att jag skulle renas med kristaller inför nästa nivå. Detta skrämde mig på nivåer som jag inte ens var medveten om att de fanns. Jag förhalade och hittade ursäkter, för jag kände att det var ett viktigt och livsomvälvande steg som jag inte kände mig riktigt redo för att ta. Jag förstod inte vad, bara att det var viktigt och stort. Men man kan bara förhala så länge...

Så nu har jag gjort det och så många dimmor har skingrats och slöjor har fallit undan. Världen har ett helt annat utseende och mitt huvud känns så stort. Saker och sanningar som jag skymtat innan är med ens så klara att jag inte behöver tveka mer. Så skönt men samtidigt svårt.

Idag faller mina tårar åter igen för allt som är fel, för skvalet som överöser alla de vackra människorna och som gör dem blinda och döva för sanningar som måste ses.

Min uppmaning är som den alltid varit och alltid kommer att vara. Öppna era ögon och öron så förstår ni er plats i väven och då börjar den verkliga resan.

Livet är en viktig plats // Linda

Trummans lov

Trumman, trumman, trumman!
Ger helande, inspiration och skapande
bjuder till dans men också till sans.
Ger djupa dyk i medvetande och omedvetande.
Leder vid vandring i framtid och dåtid, nutid och nytid.
Ger insikter och utsikter.
Visar vägar till inre universum och nya okända stjärnor.

Min vackra vän, tusen tack för allt du ger.
För all tid vi spenderat tillsammans
och alla framtida mirakel vi ska uppleva.
Resan har bara börjat.

Klok som en sten...

... är väl inte något uttryck som är överanvänt men det borde det verkligen vara i en rättvis värld. Jag har länge kallat stenar för naturens bibliotek eftersom jag alltid fått de bästa svaren från dem, speciellt på svåra frågor som ingen annan verkat ha svaren på. Har nog egentligen inte tänkt så mycket på var svaren kommer ifrån annat än att jag haft någon diffus idé om att eftersom stenen legat där den ligger i generationer så har den ju sett det som utspelats på platsen. Hört samtal och följt tidens skiftningar generation för generation.

När jag var i Norrland, ja jag vet nu är vi tillbaka där igen men jag fick veta mycket under den där veckan, så satt jag en stund och språkade med en stoooor sten. Så stor att många Skåningar skulle kalla den för jättekast om de hade kunskap därtill. Just den här stenen var född på en annan plats några kilometer därifrån men eftersom det var så tråkigt där då, det var djup granskog, så bestämde den sig att ta sig därifrån och den har sedan då flyttat sig så långt att den nu ligger bakom en av mina vänners hus. Den trivs så mycket bättre där och speciellt nu sedan folk byggt hus där så den får se mer kul saker. Så vad sa nu denna sten som var så intressant då? Förutom en lång utläggning om denna förflyttning då även två individer av Alvsläkt lade sig i berättelsen så berättade denna ståtliga sten om anledningen till att just stenar tycks veta allt. Det är tydligen så att de alla över hela klotet har som ett nätverk som gör att de kan "koppla upp" till varandras kunskaper och erfarenheter och på det sättet svara även på frågor som finner sina svar i sådant som de omöjligt själv kunnat erfara. Jag tycker detta är underbart ny kunskap, för mig i alla fall, och känner att jag måste berätta för er därute som läser.

Så mer än någonsin vill jag uppmuntra till kontakten med stenar. Hur gör man?, kanske någon undrar. En bra fråga för självklart har inte alla gjort detta hela livet. Det glömmer jag ofta bort när det är saker som för mig känns så självklara men tack och lov så har alla så olika erfarenheter och områden de är bra på så källan av visdom som vi kan dela med varandra tar aldrig slut.

Att tala med en sten:
Välj en sten som känns rätt. Storleken spelar ingen roll den ska bara vara rätt och du vet när du ser den. Lyssna på din inre röst. Nu ska du ha närkontakt med stenen. Sitt, ligg, luta dig på den eller hur det nu känns rätt. Slut dina ögon och öppna dig för kommunikation. Att ställa en fråga kan hjälpa och du kan tänka den om du vill eller säga högt, stenen hör dig vilket som. Öppna dig för att svaret du får inte är i den form du tänkt utan det kan komma bilder, dofter, känslor, ljud eller något annat. Detta är väldigt olika beroende på både vem du är och vem stenen är. Skriv gärna ner vad du får till dig för ibland behöver man tänka ett par varv på det speciellt om det är bilder som ska tolkas.

Lycka till! // Linda

Samtal med Sjörået

När jag var i Gimåfors så åkte vi en dag iväg en bit till en sjö som rymmer en järnåldersby som man med lite tur kan se ibland vid lågvatten. Vi hade inte denna tur men vi gick ändå ut på en stenstrand för att se vad vi kunde känna av från de som levat där i en svunnen tid. Som vanligt så ville ett naturväsen på platsen samtala med mig och när jag måste välja mellan svunnet mänskligt liv och väsensamtal så är mitt val alltid enkelt. Det som lever här och nu är viktigast av allt. Så samtal med väsen fick det bli. Och inte vilket väsen som utan självaste Sjörået. Tidigare i veckan hade jag när vi var vid en annan sjö hört klart och tydligt hur Rået sjöng och hur det kom svar från den närliggande grannsjön, så vackert att mina ögon tårades. Jag har aldrig upplevt denna kommunikation mellan dem förr. Antagligen för att jag bor i Skåne och här får vi nöja oss med en sjö åt gången, liksom.

Så till denna dags upplevelse... Jag behövde bara sätta mig ner och andas djupt så med ens såg jag hur en gigantisk kvinnovarelse reste sig ur sjön som att sjön egentligen var hon och hon var sjön, de var ett och det samma. Jag drog efter andan för hon var så mycket större än jag trott och då skrattade hon och sa "jag kan bli så mycket större om vattnet är högre". Vi hade tidigare i veckan pratat om att de reglerar vattnet där för att utvinna el så jag frågade vad hon tyckte om det och hennes svar var att "vattennivåerna har alltid skiftat från tid till annan så detta spelar ingen roll men linorna är värre, de är ju så fula" här pekade hon på elledningarna som hängde i luften en bit bort och hon hade ju helt rätt de var fruktansvärt fula.

Jag har i mitt liv alltid lidit av vad jag upplevt som halsbränna  precis ovanför solarplexus. Jag fick hjälp av två fina vänner för något år sedan att hela detta och de såg då ett spjut som genomborrat mig i tidigare liv och som fanns kvar som en skugga som irriterade. Det har blivit mycket bättre sedan då men det återkommer då och då och hon erbjöd sig att fixa det. Jag kunde känna hur såret läktes från ryggen och fram genom kroppen. Det var verkligen tydligt hur den liksom slöt sig och återtog sin rätta form. Hon sa att där hade suttit flisor kvar men nu ska det då vara bra tydligen. Och det känns väldigt bra.

Hon var lite personlig i sina övriga uttalande så dem delar jag inte med mig av än i alla fall. Men ett sa hon som låter som ett eko av vad andra av hennes likar sagt mig innan. "Alla kan se och tiden är här om ni bara vågar tro och ta emot".

Säga vad man vill men att få lov att umgås med naturväsen måste vara den största gåvan en människa kan få. Allting annat får helt annan prioritet i deras sällskap på något vis. När man ser livet i alla elementen och alla de små och stora som bebor vår natur så blir det väldigt svårt att föreställa sig att vi människor kan skada den vackra planet vi får lov att dela med dessa underbara varelser. Jag längtar så till den dag då fler förstår för det måste ge genklang i hur vi förvaltar vårt arv.

Nu far vi...

Sitter och äter lite innan jag ska åka och möta de andra tjejerna som ska med till Norrland för en avslappnande vecka av att bara vara.

En prövning på många sätt och lite pirrigt för att bara vara är jag bra på i korta sjok men en hel vecka... får se hur detta går :)

Hoppas på många intressanta möten med naturväsen från okända marker och med mig själv i en annan miljö. 

Mitt hjärta är ett barfotabarn. 

Hoppande, lekande, skrattande.

Orädd och nyfiken på livet.

 Hoppar från tuva till tuva och från gren till gren. 

Simmar med sjörået och flyger med örnen.

Fri och otvungen med lätta andetag, 

skogsgröna ögon och flygande mörkröd man.

Önskar er alla en underbar vecka så hörs vi snart.

Ljus // Linda

En bra helg

Den senaste tiden är mer eller mindre ett blurr för mig eftersom allting verkar hända samtidigt och tiden bara springer iväg. Huset är lite upp och ner eftersom det sker en rockad för att lämna plats åt den butik som ska inredas i husets ena sida samtidigt som jag gjort det sista avslutande i skolan och på jobbet. Jag drabbades ju av en utbränning för några år sedan som jag nästan inte känner av mer men när det blir lite för mycket så snurra allting till och jag blir lite disträ, snällt sagt. Men denna helgen har varit helt annorlunda och på många sätt läkande. Trots att jag varit på fötterna hela tiden och gjort en massa så känner jag att jag varit närvarande hela tiden och att jag verkligen upplevt, så skönt.

I lördags så åkte jag och maken iväg och köpte fina plantor till trädgården och när jag kom hem hade jag tre timmar till jag skulle fara till Malmö för att gå på häxträff. Precis när jag skulle ut och sätta plantorna så öppnade sig himlen och jag fick vänta. Men då satte jag mig och tittade på regnat och kände hur det renade båda mig och hela världen. Jag upplevde varje regndroppe och de var så vackra. När regnet så slutade falla var det en timme till avgång men jag fick en galen fart så att alla växterna kom i jorden på bara 45 minuter... sen var hela jag full av jordenergi tung och trygg.

Så till Malmö och häxträff. Vi träffades på The Bishops Arms och det var mycket givande. Det finns så mycket styrka i att träffa likasinnade som förstår utan att man behöver förklara. Att få börja längre in i samtalet direkt och hoppa över den vanliga startsträckan, liksom. Känner att jag har förklarat mig i så många år och jag är så färdig med det. Jag älskar att vägleda och förklara för den som är intresserad och nyfiken på ett genuint sätt, självklart, annars skulle jag inte hålla kurser i ämnet. Det jag menar är att förklara för dem utan tro, dem som tycker att man är galen eller tycker synd om en. Detta är jag klar med och sedan jag bestämde att jag var klar med det för några år sedan så träffar jag tack och lov nästan aldrig mer på dessa av liten tro... Hm, kanske finns nåt sammanhang där, eller vad tror ni? ;) Jag bestämde mig och så blev det som jag ville. Ren Magi, skulle man kunna säga. Hur som haver, fem personer blev vi och vi hade mycket att avhandla båda av vardaglig och mer häxig natur, sammantaget en hellyckad kväll. Två tummar upp :)

Igår söndag åkte jag till Ystad där jag träffade min man och så körde vi till Kåseberga för att lyssna på jazz. Det var Southside JazzMen som spelade och de är jättebra. De spelar där varje sommar och vi brukar alltid köra dit, lite påverkat naturligtvis av att min svärfar är med i bandet. Regent öste ner när vi kom dit men spelningen var under tak och sedan sprack det upp. Det är verkligen en förunderlig plats med Ales stenar som tronar allra högst över allt. Inget häxeri vid stenarna denna gången eftersom det var för mycket väta och för mycket turister för min smak men jag känner att det är dags att ta en nattsittning där snart igen.

Idag känns det som att helgen var mycket mer är 2 dagar lång, vilket man får se som en gåva.

Magdans och tankar

Idag, eller närmre bestämt i kväll, tänkte jag prova på något jag aldrig gjort innan, nämligen magdans. Jag har alltid tyckt att all form av dans är lockande men det är väldigt många år sedan jag gjorde någon typ av dans i grupp. Det brukar vara mer av arten frigörande dans i mitt eget sällskap så jag känner mig både lite nervös och förväntansfull inför kvällens övningar. Men vem vet jag kanske fastnar totalt ;) Det känns som ett sätt att komma närmre de kvinnliga aspekterna av mig själv i alla fall. Inte för att detta är ett problem i sig men det finns ingenting som inte kan bli bättre.

Det är mycket i livet som är kul just nu och allting känns som att det snurra på i en väldigt behaglig riktning i en rasande fart. Igår fick jag draget ett kort av fina Sanna Vindej som har Drömtida i Trelleborg och tydningen lät så här

" Ja himmel o pannkaka det händer massor med dig nu!!! Du ska fokusera och vara inkännande för allt går fort och du hinner knappt med i svängarna. Allt handlar om att du själv satt energierna i rörelse så ta nu imot och gå vidare i din utveckling med öppna ögon. Allt kommer gå toppen"

Sämre kort kan man få, va? Tyckte det kändes som en väldigt trevlig bekräftelse på sådant jag egentligen redan vet.

Butiken, den fysiska alltså, börjar ta form och kommer, som det ser ut nu att stå klar i höst... bara en sådan sak, det vågade jag inte tro på för ett halvår sedan.

Helande från Modern

Den senaste tiden har min Fylgia varit väldigt bestämd med uppgifter som jag får. Mest har det handlat om min egen utveckling men i lördags så fick jag så ett annorlunda besked. Jag fick vet att jag skulle skicka helande krafter, eller mer korrekt fungera som en förmedlare av krafter från Moder Jord till människorna som befolkar henne. Jag skulle vara vid elden med trumman, jag fick helt underbara bilder av hur jag skulle låta mina rötter gå djupt i henne för att Hon därigenom skulle kunna skicka kraften upp genom min kropp och ut genom mina händer. Så jag lade upp på Facebook och erbjöd folk att vara mottagare av denna kraft.


Detta blev en helt underbar upplevelse för mig, långt bättre än något jag varit med om innan. Där vid elden så kunde jag känna hur energier bubblade genom min kropp som lavaströmmar, sockerdricka, fjärilar i magen och  en massa andra underbara ting. Mina händer brann och jag kunde se hur det strömmade ren energi ur dem som vatten i färgen men tjockare än vatten i konsistensen. Fåglarna började sjunga något helt otroligt vackert och en hel hög med skogsvarelser kom fram i skogsbrynet. De sjöng en så sällsam sång som på ett underbart sätt hjälpte till i kanaliseringen.

Jag har själv både mottagit och skickat healing både på distans och nära, direkt på kroppen många gånger innan men detta var en annorlunda kraft än jag känt innan så jag hoppas verkligen att folk kan känna och identifiera den. Det var en mycket råare, renare och mer ursprunglig kraft än jag känt tidigare. Ingen himmelsk kraft utan en rent "jordisk"... om ni förstår. Vilket passar underbart bra eftersom jag jobbar så hårt med former för att få balans mellan elementen just nu. Kan fortfarande känna den pulserande kraften i min kropp och känner mig så välsignad.

Norrland

Som jag skrivit om innan så ska jag till Norrland i juni. För första gången i mitt liv ska jag besöka dessa djupa skogar där björnar och andra underbara djur lever. En hel vecka med fyra andra andligt medvetna kvinnor. Massor av tid för att bara utforska och ta kontakt med dem som kan finnas där i skogarna, vattnet och bergen. 

Under veckan så tänkte jag ta en dag och ta emot lite folk som vill prova på vad jag och Häxans Hus har att erbjuda. Jag jobbar ju mycket med väsenkommunikation men eftersom jag inte än känner dem som bor på denna plats och inte fått deras medgivande att jobba så där så får det bero till nästa gång men jag har ändå satt ihop ett dagschema med tre aktiviteter som jag bjuder in dem som är nyfikna till.

 

27 Juni i Gimåfors ca 6 mil från Sundsvall

Tre aktiviteter kommer jag att bjuda på denna dag. Du kan välja att ta del i en eller flera, det är helt valfritt.

Lägg märke till att du bokar plats via mejl haxanshus@gmail.com senast den 21/6


kl 14.00 – 17.00

Tidigare liv meditation och grupphelande – i den här övningen leder jag er tillbaka till en plats och en tid där ni levde ett tidigare liv. Detta är ingen regression utan en meditation där vi gör ett besök där du utifrån ser utan att nödvändigtvis uppleva det du upplevde i detta liv. Detta kan ge en uppfattning om oläkta sår eller saker som du behöver se närmre på men också ses som en spännande upptäcktsresa i din förtid. Efteråt ges tid för den som vill dela med sig och få hjälp med tankar kring sin upplevelse.

Efter meditationen gör vi tillsammans ett grupphelande där vi alla hjälps åt att ge helande energier till varandra och även till vår vackra Moder Jord.

Vi börjar 14:00 och beroende på hur många ni blir så tar det 2-3 timmar
Max antal platser:12
Din investering 150: -


kl 18.00 – 21.00

Trumresa – en form av djup meditation där Du med hjälp av trummans ljud reser mellan världarna. Syftet med resan denna dag är att få svar på någon fråga som vi bär på.

Jag använder mig av världsträdet som utgångspunkt och kommer berätta lite om detta innan vi sätter igång. Jag kommer också ingående berätta om hur ni ska gå till väga för att alla ska få ut det mesta av upplevelsen så man behöver absolut inte ha rest innan för att vara med. Alla är välkomna nybörjare så väl som den som är mer erfaren.

Vi börjar 18:00 och beroende på hur många ni blir så tar det 2-3 timmar
Max antal platser:12
Din investering 150: -


22.00 – gryningen

Utesittning i grupp – att sitta en natt i skogen och bara lyssna och lära vad skogen och de som bor där vill lära oss är för många en ny och intressant upplevelse. Ett sätt att möta sina egna rädslor och hitta insikt både om sig själv och om andra ting. Varje upplevelse är unik och personlig.

Jag kommer att inleda med att vi sitter kring elden och talar om utesittningen i tradition och praktik. Sedan kommer ni att vandra iväg och göra er egen sittning genom natten då jag hela tiden håller elden vid liv, håller uppe energierna och finns som stöd för den som behöver. På morgonen återsamlas vi vid elden och pratar igenom upplevelser som ni vill dela och sedan skiljs vi åt.
Tänk på att det kan kännas kallt att sitta ute en hel natt så ta varmt på dig.

Vi börjar 22:00 och avslutar på morgonen
Max antal platser:12
Din investering 150: -


Om du vill delta i alla tre evenemangen så får du mängdrabatt och betalar bara 400: -

För att slippa hantera kontanta pengar vill jag gärna att Du sätter in pengarna på mitt BankGiro 107-8989 och märker inbetalningen med ditt namn.

När du anmält ditt intresse till min mejl haxanshus@gmail.com så skickar jag exakt information om var vi samlas och liknande.

Har du frågor så får du självklart skriva och fråga.

Hoppas vi ses // Linda

Vårdag på Stens huvud

Det blev en dag med många intryck idag. Jag och min fina man åkte till Stens huvud och gick en tur i det lite blåsiga men soliga vårvädret. I en liten dunge hittade vi detta underbara vattenfall. Mycket trolskt och underbart...

Tänk så många ting det finns att glädjas åt om vi bara öppnar ögonen.

Överallt växte det vackra backsippor som lyste med sin lila färg som vackra färgklickar här och var i det fortfarande lite vintergråa gräset. Tänk så mycket lycka det finns i en så liten blomma...

En promenad ner till havet blev det och då måste man, i alla fall om man är jag, ta av skorna och känna på sanden. Den var faktiskt solvarm men bara i ytskiktet så inga tår ner i sanden idag. Så här fina spår blev det i den våta sanden.

Vitsippor fanns det också en massa och jag som längtar så tills våra slår ut blev alldeles varm i hjärtat.

Bra känsla

Livet är bra konstigt ibland och saker är sällan som man tror att de ska vara. Ett exempel: igår var jag på syföreningsmöte i den lilla by jag bor i (max 10 hushåll). Detta är en institution som funnits i många år och när jag för över 10 år sedan när jag skulle dit första gången frågade vad man skulle sy så skrattade de bara och sa att "nej, det slutade vi med för länge sedan...men det låter bra". De andra är mellan pensionsålder och 90 typ så jag känner mig så ung med mina 40.

Eftersom jag ju gjort lite förändringar i mitt liv och ryktet har spritt sig så visste jag att de var nyfikna och jag funderade innan om jag skulle vara helt rak och berätta allt. Jag kände mig orolig att de inte skulle förstå eller ännu värre tycka illa om det. Det finns ju vissa häromkring som är super kyrkliga till exempel och även om jag inte fått de vibbarna innan så vet man ju aldrig. Vi är ju ändå ganska "trångbodda" här med bara några hundra meter mellan vissa hus om det skulle skära sig. De visste ju att jag har lite annorlunda intressen men jag har aldrig sagt till dem att jag är häxa, rakt ut. När jag kom dit så mötte mig frågan omedelbart, är du ledig idag? Så då svalde jag djupt och så berättade jag allting för dem. Hur jag mådde, varför jag sagt upp mig och så det om att jag sedan många år är praktiserande häxa och nu startar företag med den inriktningen. Alla blev jättepositiva, ställde en massa frågor, kom med idéer och sa att när jag har symötet nästa gång så kunde vi ha lite häxtema så att jag får visa vad jag gör.

Jag är så glad för detta betyder helt plötsligt att allting är ännu lättare. Det är många år sedan jag "kom ut" till min familj och mina vänner men grannarna var liksom det sista. dessutom har dessa tanter utan att de egentligen varit en jättefin inspirationskälla med sina fina trädgårdar och visdomar och nu kan jag lättare vara rak och när jag frågar om nyttiga och intressanta ting.

Ny bekantskap

Ja,då var det gjort. Det som jag trodde va en "vanlig ande" som sökte kontakt var alls inte detta. Tvärtemot var detta en för mig mycket ovanlig bekantskap. Den jag fick möta var en "person" som visade sig som en kvinna men som berättade att hon skulle lika väl kunnat visa sig som orm, korp eller något annat. Hon höljde sig i en svart mantel så det var nog den jag uppfatta som en skugga. Vem var då denna varelse?

Hon kallar sig min "nya Fylgia" (vilket är intressant eftersom jag innan inte haft någon sådan som jag vetat om men väl en ande som funnits som guide hela mitt liv) och hon har tydligen kommit för att finnas vid min sida när jag gör det som jag ska göra nu och framåt... Kryptiskt?, ja, det tycker jag också. Hon säger att hon ska börja min utbildning i morgon och att jag nu är redo för djupare sanningar. Superspännande, minst sagt. Tänk det anade jag inte när jag slog upp ögonen i morse. Livet är förunderligt...

En ande i min närhet

I flera dagar nu har jag haft en skugga med mig vad jag än gör. En vänlig skugga som följer varje steg jag tar men som inte gör mer väsen av sig än så. En skymt i ögonvrån av någon som är lite längre än jag men inte mycket mer. Jag som alls inte är ovan vid detta kände först att det var ju trevligt med lite sällskap och att denne, vem den nu än är, nog snart skulle ge sig till känna. Men som dagarna går blir jag mer och mer otålig. Vem är du som gömmer dig i skuggorna som så tydligt söker kontakt men som ändå avvaktar?
Med alla förändringar jag gjort i mitt liv den senaste tiden är det inte konstigt om mina vänner i andra dimensioner har synpunkter så kanske är denne någon en budbärare eller en kär anförvant. Hur som haver så har jag bestämt mig att göra något som jag sällan behöver, då mina kontakter brukar vara mer direkta. Jag ska göra en speciell ceremoni idag med syfte att samtala med denne som döljs av skuggor för att komma till klarhet.

Idag har jag varit på en lång trevlig promenad med min man. Vi åkte till en gammal nedlagd järnvägssträcka som gjorts om till gångväg och vandrade lite. Min vana trogen passade jag på att plocka lite trevliga fröer och annat som är bra att ha. Det finns så mycket i vår vackra natur bara man har ögonen med sig. Har letat efter rönnbär för mina träd som annars alltid är smällfulla av bär är alldeles torra och har inga bär alls men idag så hittade vi då fina röda bär att torka för höstens pyssel... Lite gråbo fick jag också med hem så jag kan göra rökelse och så hittade jag jättenattljusfrön, hade tänkt att köpa sådana i våras med det blev aldrig av.

Grodor, blir jag av någon anledning alltid lycklig av att se och det fanns massor av små små grodor som hoppade runt på gången så man fick se var men satte fötterna.

Efter vår vandring så tog vi en liten energipåfyllningspaus på det lokala lilla caféet där kakorna nästan var slutsålda för dagen. Ett jättegulligt ställe där tiden verkar ha stannat för typ 60 år sedan, supermysigt.

Trevlig söndagsutflykt

Igår var jag och familjen i Fredriksdal i Helsingborg. Det är en helt underbar plats att bara strosa runt på, de har en helt otrolig rosengård. Och att äta medhavd matsäck bland träden är inte helt fel heller. När vi var inne i en liten "lanthandel" så föll jag, min vana trogen, för en jättefin korg. Ja, egentligen föll jag för flera men det var bara en som fick följa med hem. Jag verkar hur som alltid hitta användningsområden för dem så de ligger aldrig och dammar i alla fall. Ja, ja någon last måste man väl ha, antar jag;)



Vi hade köpt biljetter till teatern, Eva Rydbergs "Arsenik och gamla spetsar" och visst har vi varit lite oroliga att vi skulle få sitta i regent och titta. Men tack och lov så sken vår vackra Sunna på oss hela dagen och vad annat kan man önska sig? Teatern var, precis som väntat, jättebra och fullsatt som vanligt. Mycket bra skådespelare och högt tempo. Jag vill verkligen rekommendera denna teater om man inte redan varit där förstås. Svårt att fatta att det var 19 år sedan Eva tog över efter Nils Poppe som var en  personlig favoriter under hela min uppväxt. Tiden verkligen rusar fram ibland...

Eviga barndom

När mina flickor var små så älskade de att klä ut sig och att få gå på maskerad var det roligaste som fanns. All planering och tankar kring vad man kunde vara kunde ta veckor. I min enfald trodde jag att detta var en övergående fas, eftersom de flesta tröttnar på att leka när de blir äldre. Men tack och lov så har man ju fel ibland.

Igår var ett bra bevis på att man kan vara barn även om man är på väg att bli vuxen. För någon vecka sedan bestämde min äldsta dotter och hennes kompisar i 16-19 års åldern, blandat tjejer och killar, sig för att de skulle ha fest igår och som vanligt skulle den förläggas här i mitt hem. Tydligen är det inte så många som ställer upp på att tonåringarna tar över ett tag, men jag ser det som ett stort plus att de vill vara här. Dessutom är det ju väldigt trevliga ungdomar. Temat för dagen var just maskerad och jag som tänkte tillbaka på min egen tonårstid antog att det skulle bli svårt att få alla med på att de skulle klä ut sig, men icke. De kom hit alla klädda i fantasifulla kreationer som de hade gjort dem själva, alla klädda som sagofigurer av skiftande art. Min dotter hade fixat dukning med Alice i Underlandet som inspiration och bjöd på kakor som hon själv hade bakat. Så inget sjöslag och fulla ungdomar utan bara glatt och trevligt och underbart. Sjöng och pratade gjorde de till långt fram på morgonen.

Kanske ska jag påpeka att min dotter går estet med musikinriktning på gymnasiet och att alla hennes kompisar också är esteter, de är alltså av ett lite annorlunda virke.

Jag känner mig så inspirerad av dessa unga och fantasifulla. Länge leve saga, fantasi och glädje.

Dressincykling på Österlen

Igår åkte jag, Magnus och båda våra döttrar till St Olof för att cykla dressin. Ett litet ganska billigt äventyr som jag med glädje rekommenderar.

Väderprognosen var inte så vidare trevlig men vi hade ju bokat och alla såg fram emot detta. Så som man säger "inget dåligt väder..." så i packningen fick även regnkläder vara med. Och god mat förstås, hur ska man annars klara sig?

Man cyklar från St Olof till Gyllebo och vid slutet av sträckningen kan man gå en bit ner till Gyllebosjön och bada. Maken och yngsta dottern badade men själv är jag lite av en badkruka, när det inte är riktig sommarvärme, så jag stod över. När vi åt hade vi sällskap av en flock ankor som var jättetama och väldigt sugna på vår mat. Och turligt nog för dem så hade vi så det räckte till dem också.

Järnvägssliprarna var otroligt gamla och man kunde se hur naturen sakteliga återtar det som människan stulit, vilket alltid känns bra. Lite vingligt kändes det när man skumpade fram men det var kul. Och det där regnet blev det inte så mycket av så vi hade en jättefin dag.

Denna fina installation körde vi förbi på vår färd, jag tycker den är underbar. Allting kan användas på ett nytt sätt när ursprungssyftet är fyllt.

 (Bild Ellinore Brækhus)

Första kurstillfället

Ja, så var det då första gången att hålla kursen "Häxan och väven" i helgen som gick. Första gången, det spelar egentligen ingen roll vad det är man ska göra, innebär alltid en del oro för mig. Eftersom jag vill att allting sak fungera, att kursdeltagarna ska få ut allting de möjligen kan och så vidare så finns en lite magknip alltid nära, innan.
Men denna gången så gick allting underbart fint. Trots regn och blåst så blev detta en underbar helg, mycket på grund av de underbara kvinnor som var med. Så mycket man kan lära av varandra... Ett stort tack till er. Detta är ett av de minnen som jag gärna trär upp som en stor vackert glänsande pärla på mitt "mina minnens halsband". På pärlan finns en näckros målad;)

 

                           (Bild http://bilder.alltinggratis.se/)

Jag känner mig oerhört privilegierad  som kan vara med i detta sammanhang. Att jag får och kan vara en av dem som visar vägen till dessa magiska ting för andra. Livet är verkligen en vacker plats och så mycket mer finns för oss att uppleva bara på en armslängds avstånd om vi vågar sträcka ut vår arm. Och om vi sedan följer vår arms riktning in naturens famn så öppnar sig en underbar verklighet, för den som vill ha den.

En kväll i mörkrets tecken;)

I min verklighet, den som jag ser som en framtida verklighet för alla jordens varelser, finns inga gränser. Där får man vara vem man vill, älska vem man vill, göra och säga vad man vill...

Igår var jag med min familj på en helt underbar plats som för en stund var allt detta. Vi var på Malmö Opera och såg på After Dark och vilken upplevelse det var. Här upphävs lagar om allt och kvinnligt och manligt blandas i en underbar röra. Allra bäst var deras variant av "Burlesque", wow! det finns inte ord.

Och vilken resa de har gjort, från bakgården till "de fina salongerna". Detta ger hopp om människorna tycker jag. Att man idag (i alla fall ibland) kan sprida sitt kärleks- och fritttänkandebudskap så öppet och att alla typer vill vara med.

Vad är annorlunda egentligen och vad är normen som man bryter om man lever annorlunda? Vem bestämmer vad som är normalt och onormalt? När gränserna mellan världarna suddas ut och vi alla kan mötas på samma nivå så behöver vi inga sådana indelningar. Då bara ÄR vi, därtill står min längtan. Till att bara få VARA mitt sanna jag, vilken underbar tanke.