Första kurstillfället

Ja, så var det då första gången att hålla kursen "Häxan och väven" i helgen som gick. Första gången, det spelar egentligen ingen roll vad det är man ska göra, innebär alltid en del oro för mig. Eftersom jag vill att allting sak fungera, att kursdeltagarna ska få ut allting de möjligen kan och så vidare så finns en lite magknip alltid nära, innan.
Men denna gången så gick allting underbart fint. Trots regn och blåst så blev detta en underbar helg, mycket på grund av de underbara kvinnor som var med. Så mycket man kan lära av varandra... Ett stort tack till er. Detta är ett av de minnen som jag gärna trär upp som en stor vackert glänsande pärla på mitt "mina minnens halsband". På pärlan finns en näckros målad;)

 

                           (Bild http://bilder.alltinggratis.se/)

Jag känner mig oerhört privilegierad  som kan vara med i detta sammanhang. Att jag får och kan vara en av dem som visar vägen till dessa magiska ting för andra. Livet är verkligen en vacker plats och så mycket mer finns för oss att uppleva bara på en armslängds avstånd om vi vågar sträcka ut vår arm. Och om vi sedan följer vår arms riktning in naturens famn så öppnar sig en underbar verklighet, för den som vill ha den.

Fint på ägorna

Idag är här ett farligt liv men det står jag gärna ut med. I helgen blev nämligen den damm som vi jobbat på i ett år klar. Jättefin med organiska former blev den och i och med detta blev också en stor yta som tidigare varit ren sumpmark höjd och jämnad så nu kan vi använda även denna yta som är i storlek med en vanlig villaträdgård, typ.

Så till dagens oljud, det utstöts från maskiner (stora sådana) som bearbetar mark och river bort sly så att vi kan så gräsmatta. Sen är det mitt jobb att så in fina vattenväxter och två karpar i dammen ska vi ha också. Sen tänker jag mig ett runt lusthus, för lustiga möten som är just intill dammen. Det blir fin fint de, se. Vi har mycket grodor, paddor, ormar och ödlor i området så detta blir nog en perfekt plats även för dem, tror jag. Trevligast är ju om alla blir nöjda och ännu har ingen klagat.

En magisk dag

Vilken underbar dag det varit idag. Jag har varit ledig hela dagen och använt min ledighet till de mest underbara saker. Jag har sytt linnepåsar till olika magiska redskap bland annat en till min spåskål som ännu inte hade något bo. Vidare har jag färdigställt skallror till helgens kurs, suttit och solbadat i Sunnas strålar och läst fin text författad av ännu finare hednasyster. Tittat på blommorna och klappat katterna har jag också hunnit med. Mmm, livet är underbart.

Så glad man kan bli...

Fick just med bud, en blombukett. Helt oväntat och alldeles underbart. Jag jobbar ju som teckenspråkslärare på gymnasiet i min "profession" och med ett så udda val av ämne att undervisa i kommer att man får jobba på flera skolor, och i flera kommuner, för att det ska gå ihop. Varje skolår blir lite annorlunda än det förra och just nu i dagarna har jag avslutat ett samarbete med en skola där jag undervisat 3 timmar i veckan i 4 år. De ska inte ha detta tillval mer så därför behövs jag inte där, inget konstigt med det. Jag är van vid avsked och nya möten och brukar inte reagera så mycket på det. Men så skickar de en blomma... och jag blev så glad och rörd.

Oj, vad tiden går snabbt och nu är det snart tid för kursen "Häxan och väven" den 22-24 juni. Sista datum för anmälan är den 15 juni.  
  
Betalning till vårt konto hos Nordea internetbank, konto nr: 3028 24 24660 .
Vid inbetalning, glöm inte att ange ditt namn, så vi ser vem pengarna kommer ifrån.

Hör av dig för att anmäla intresse eller ställa frågor om Du undrar något 
på någon av följande adresser: haxoriskogen@yahoo.se eller till sofia@sofiaaxelsson.se

"Dansa dansa"

Jag har aldrig lärt mig dansa på "riktigt" så jag kan inga korrekta steg och det har ibland varit tråkigt men just nu känns detta som en gåva, det betyder att jag inte måste följa några lagar och gränser som andra satt upp.

Den senaste veckan har jag dansat som en galning eller som en fri själ, vilket man väljer är upp till betraktaren;) Jag dansar varje ledig stund, vilka är ganska många just nu. Dansar till allt mellan himmel och jord och om det inte finns musik så dansar jag till tonerna i mitt huvud som då brukar ackompanjeras av teckenspråk, som är det vackraste språket jag kan. 
Dansar frihet, styrka, magi, glädje och tårar. Tänk att jag får ha det så bra, ibland är det en gåta hur det kunde bli så. Ibland vet jag svaret...

Känner att jag utvecklas hela tiden och att det som varit höljt i dunkel står i strålande solljus redo att beskådas och redo att brukas.

Rumpnissar

Av alla filmer som jag någonsin sett finns det bara en jag aldrig kan få nog av, Ronja Rövardotter. Vad är då så speciellt med den?, kanske man undrar. Ja, det räcker i min mening med att titta på denna lilla snutt av Ronjas möte med Rumpnissarna för att bli alldeles varm och bubblig av skratt i hela kroppen. Och detta är bara ett exempel från filmen. Det är sådana små glädjeämnen som man kan ta till om dagen känns kall och grå eller egentligen vilken dag som helst när andan faller på.

En kväll i mörkrets tecken;)

I min verklighet, den som jag ser som en framtida verklighet för alla jordens varelser, finns inga gränser. Där får man vara vem man vill, älska vem man vill, göra och säga vad man vill...

Igår var jag med min familj på en helt underbar plats som för en stund var allt detta. Vi var på Malmö Opera och såg på After Dark och vilken upplevelse det var. Här upphävs lagar om allt och kvinnligt och manligt blandas i en underbar röra. Allra bäst var deras variant av "Burlesque", wow! det finns inte ord.

Och vilken resa de har gjort, från bakgården till "de fina salongerna". Detta ger hopp om människorna tycker jag. Att man idag (i alla fall ibland) kan sprida sitt kärleks- och fritttänkandebudskap så öppet och att alla typer vill vara med.

Vad är annorlunda egentligen och vad är normen som man bryter om man lever annorlunda? Vem bestämmer vad som är normalt och onormalt? När gränserna mellan världarna suddas ut och vi alla kan mötas på samma nivå så behöver vi inga sådana indelningar. Då bara ÄR vi, därtill står min längtan. Till att bara få VARA mitt sanna jag, vilken underbar tanke.

Småfolk i meditation

För ett tag sedan skrev jag om små tre figurer som jag mötte i en, för mig, ny skog. Dessa kändes nya och okända för mig och sedan då har jag inte mött på dem igen, förrän idag. I en lång meditation under förmiddagen så fick jag plötsligt in dessa varelser igen. De är små, finlemmade varelser med ganska stora huvuden. Lite ljusblåskimrande i färgen och de talar med hög ljus, snabb och stämma. De sökte upp mig för att prata, det var väldigt tydligt för de kom in genom en dörr i ytterkanten av mitt synfält. Lite som att de egentligen inte skulle vara där. Hur som haver så undrade de var jag tagit vägen (skam på mig men jag har inte hunnit dit sedan sist) och så ville de prata om ditt och datt. Jag tog mod till mig och frågade vilka de var och då kastade de sig på rygg på marken, rullade runt och skrek av skratt. Jag kanske inte behöver säga att jag kände mig ganska dum:) sen sa en av dem" ja, vem är vi?, somliga kallar oss utomjordingar..." sen skrek de av skratt igen. Sen slutade de de plötsligt att skratta och sprang iväg ut genom dörren igen. Och nu sitter jag här och funderar på vad de ville egentligen.

Tror jag måste boka in en längre vistelse i deras skog i den nära framtiden.