När mina flickor var små så älskade de att klä ut sig och att få gå på maskerad var det roligaste som fanns. All planering och tankar kring vad man kunde vara kunde ta veckor. I min enfald trodde jag att detta var en övergående fas, eftersom de flesta tröttnar på att leka när de blir äldre. Men tack och lov så har man ju fel ibland.
Igår var ett bra bevis på att man kan vara barn även om man är på väg att bli vuxen. För någon vecka sedan bestämde min äldsta dotter och hennes kompisar i 16-19 års åldern, blandat tjejer och killar, sig för att de skulle ha fest igår och som vanligt skulle den förläggas här i mitt hem. Tydligen är det inte så många som ställer upp på att tonåringarna tar över ett tag, men jag ser det som ett stort plus att de vill vara här. Dessutom är det ju väldigt trevliga ungdomar. Temat för dagen var just maskerad och jag som tänkte tillbaka på min egen tonårstid antog att det skulle bli svårt att få alla med på att de skulle klä ut sig, men icke. De kom hit alla klädda i fantasifulla kreationer som de hade gjort dem själva, alla klädda som sagofigurer av skiftande art. Min dotter hade fixat dukning med Alice i Underlandet som inspiration och bjöd på kakor som hon själv hade bakat. Så inget sjöslag och fulla ungdomar utan bara glatt och trevligt och underbart. Sjöng och pratade gjorde de till långt fram på morgonen.
Kanske ska jag påpeka att min dotter går estet med musikinriktning på gymnasiet och att alla hennes kompisar också är esteter, de är alltså av ett lite annorlunda virke.
Jag känner mig så inspirerad av dessa unga och fantasifulla. Länge leve saga, fantasi och glädje.
Igår var ett bra bevis på att man kan vara barn även om man är på väg att bli vuxen. För någon vecka sedan bestämde min äldsta dotter och hennes kompisar i 16-19 års åldern, blandat tjejer och killar, sig för att de skulle ha fest igår och som vanligt skulle den förläggas här i mitt hem. Tydligen är det inte så många som ställer upp på att tonåringarna tar över ett tag, men jag ser det som ett stort plus att de vill vara här. Dessutom är det ju väldigt trevliga ungdomar. Temat för dagen var just maskerad och jag som tänkte tillbaka på min egen tonårstid antog att det skulle bli svårt att få alla med på att de skulle klä ut sig, men icke. De kom hit alla klädda i fantasifulla kreationer som de hade gjort dem själva, alla klädda som sagofigurer av skiftande art. Min dotter hade fixat dukning med Alice i Underlandet som inspiration och bjöd på kakor som hon själv hade bakat. Så inget sjöslag och fulla ungdomar utan bara glatt och trevligt och underbart. Sjöng och pratade gjorde de till långt fram på morgonen.
Kanske ska jag påpeka att min dotter går estet med musikinriktning på gymnasiet och att alla hennes kompisar också är esteter, de är alltså av ett lite annorlunda virke.
Jag känner mig så inspirerad av dessa unga och fantasifulla. Länge leve saga, fantasi och glädje.
Så underbart det låter...Och det där märkte jag också när mina bodde hemma att det var oftast för att inte säga alltid det var hos oss de var...vilket jag absolut inte hade något emot...Enorm förlust för de andra föräldrarna måste jag säga...
SvaraRadera