I dagarna har jag och en trevlig kvinna jag känner som är taktilmassör slagit våra kloka huvuden ihop för att hitta ett samarbete. Det vi kommit fram till tror jag är en väldigt bra sak.
Vi ska nämligen ha upplevelsekvällar där man först, från Ancie, får en taktil huvud och ansiktsbehandling, för att slappna av och öppna upp sin mottaglighet. Efter det kommer jag att alternera mellan att hålla i ledda meditationer med olika teman och att hålla i trumresor. Jag har inte funderat på detta innan med att man ju självklart kan få hjälp till djupare avslappning och därigenom få en mycket bättre upplevelse av meditation/trumresa. Men nu känns det som det mest naturliga och självklara. Sen återstår det ju naturligtvis att se vad våra besökare tycker men jag har en bra magkänsla :)
Om ni är nyfikna så finns all information under På gång i Häxans Hus. Startdatum är den 28 mars så man får scrolla ner till det datumet.
Kram // Linda
27 februari 2013
22 februari 2013
Tänk så lätt ett stort problem kan försvinna, eller i alla fall minska nämnvärt i storlek, när man förstår bakomliggande anledningar helt plötsligt. När man inser att orsaken till att man känt, till synes, helt irrationella känslor och handlat efter dem är absolut relevant men i ett annat liv, en annan tid. Den som gjorde orätt kan visserligen finnas här och nu men även den gjorde de val som ledde till smärtan där och då, inte nu...
Hur som haver så har en sådan insikt drabbat mig och jag känner mig 100kg lättare, minst. Jag har haft denna kunskapen en bra tid (läs ett par år) men inte förrän förra veckan så ramlade myntet ner. Konstigt det där med fördröjningen men nu är jag nog redo att hantera det som kommer istället. För med insikt och förståelse kommer ju naturligtvis ansvar och krav på en ny form av vuxenhet.
Hur som haver så har en sådan insikt drabbat mig och jag känner mig 100kg lättare, minst. Jag har haft denna kunskapen en bra tid (läs ett par år) men inte förrän förra veckan så ramlade myntet ner. Konstigt det där med fördröjningen men nu är jag nog redo att hantera det som kommer istället. För med insikt och förståelse kommer ju naturligtvis ansvar och krav på en ny form av vuxenhet.
16 februari 2013
Ny bok som man inte får missa
Den ser jag mycket fram emot att läsa och för alla andra som är nyfikna så kan man läsa mer och beställa här: livsstrommen.se
09 februari 2013
Vatten
Jag har gått ett varv i mitt nuvarande liv från vattenvarelse till nästintill vattuskräckslagen tillbaka till vattenvarelse. Har alltför länge bara accepterat att jag inte hade det så lätt med detta element, att jag inte var en vattenmänniska... vilket nys, så fullt av självförnekelse. Att jag aldrig tagit tag i och undersökt, jag kan inte förstå varför idag, men det kanske beror på att allt har sin tid och sin plats. Jag kanske inte var redo förrns nu?
Bland mina tidiga minnen finns att jag låg på havets botten på Ribban i Malmö. Låg där länge och andades vatten och samtalade med de som levde där, vackra skira varelser. Låg där tills min mamma drog upp mig ur vattnet för, så kunde man ju inte göra, det fanns ju risk att drunkna... Mina första levnadsår så spenderade vi en massa tid i detta hav från tidig vår till sen höst och under de kallaste månaderna spenderade vi tid på stranden. När jag gick på simskola kunde jag inte begripa varför alla hade sådana problem med dykningen, det var ju bara att andas vatten, tyckte jag. Men när jag sa så så verkade ingen förstå.
Sen plötsligt en dag så försvann min kärlek och förvandlades till rädsla och avståndstagande. Och då accepterade jag bara det. Konstigt och på många sätt upprörande men samtidigt så känner jag idag en oerhörd ömhet mot den unga kvinnan jag var som på vissa plan tappade bort sig själv, där och då. Idag då jag förstår och minns att anledningen var sår som satt så djupt i min person, sår som inte var möjliga att läka precis då men som läker nu. Eller som faktiskt nästan är helt läkta nu är nog mer rätt att säga.
Jag hör åter igen rösterna i vattnet, sången och musiken i de strilande strålarna och känner den läkedom som finns i detta underbara element. Och äntligen känner jag att elementen blir balanserade i min kropp.
Bland mina tidiga minnen finns att jag låg på havets botten på Ribban i Malmö. Låg där länge och andades vatten och samtalade med de som levde där, vackra skira varelser. Låg där tills min mamma drog upp mig ur vattnet för, så kunde man ju inte göra, det fanns ju risk att drunkna... Mina första levnadsår så spenderade vi en massa tid i detta hav från tidig vår till sen höst och under de kallaste månaderna spenderade vi tid på stranden. När jag gick på simskola kunde jag inte begripa varför alla hade sådana problem med dykningen, det var ju bara att andas vatten, tyckte jag. Men när jag sa så så verkade ingen förstå.
Sen plötsligt en dag så försvann min kärlek och förvandlades till rädsla och avståndstagande. Och då accepterade jag bara det. Konstigt och på många sätt upprörande men samtidigt så känner jag idag en oerhörd ömhet mot den unga kvinnan jag var som på vissa plan tappade bort sig själv, där och då. Idag då jag förstår och minns att anledningen var sår som satt så djupt i min person, sår som inte var möjliga att läka precis då men som läker nu. Eller som faktiskt nästan är helt läkta nu är nog mer rätt att säga.
Jag hör åter igen rösterna i vattnet, sången och musiken i de strilande strålarna och känner den läkedom som finns i detta underbara element. Och äntligen känner jag att elementen blir balanserade i min kropp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)