Om jag sätter scenen.
Ett rum med så högt till taket att taket inte finns.
Väggarna är så tunna att de tycks bestå av vackra, vita,
skira tygstycken som fladdrar i vinden.
Fönstren står på vid gavel och släpper in förändringsvindar.
Runtom i rummet står 13 ljus som brinner med inspirationens lågor.
Rummets centrum märks ut av en springbrunn
med klart, helande vatten som släcker törst
och på marken ligger mullrik jord.
Fjärilar kommer in genom fönstren och på sina vingar
bär de möjligheter.
Möjligheten har för längesedan jagats på flykt av den balans som råder här.
Här kan allting hända och om du vill så får du vara med.
<3 <3 <3
Linda
13 november 2018
03 november 2018
Tankar i en häxas vardag
I mitt liv så möter jag många människor, nästan varje dag. De söker min hjälp och vägledning, de kommer hit för att gå på kurser och vara del av cirklar. Eller så kommer de kanske bara på besök i butiken, snickesnackar lite om allt möjligt mellan himmel och jord. Jag möter dem på föreläsningar, mässor osv osv.
Jag är tacksam att jag funnit min plats i det stora maskineriet, kommit nära sanningen om vilken kugge som är jag och vad den ska vara bra till.
Jag är tacksam över att jag får lov att vara ett redskap till att många mår bättre. Och jag förstår hur det fenomen som jag går och funderar över uppstår men jag vill ändå skriva lite tankar om det.
Innan jag gör detta så vill jag lägga till att detta är inte ett utpekande, det är inte så att det handlar om en specifik person eller händelse utan detta är ett pågående ting sedan många år tillbaka i mitt liv som blivit tydligare och större efterhand som jag blivit mer offentlig.
Av alla dessa människor jag möter så är det många som berättar för mig att vi hör samman. De berättar hur vi levt tillsammans i nära relationer, varit vänner eller fiender, haft gemensamma liv på Atlantis eller Plejaderna osv osv.
Detta är ett beteende som jag själv var i för många år sedan, att vilja höra samman, så kanske är det därför jag vill lyfta det. Dessutom är det ett stegrande antal som vill höra samman med mig de senaste månaderna. Sådant brukar jag läsa som att jag ska göra något som att skriva om det och inte bara tänka för mig själv.
Jag tror att det är naturligt att vilja dra människor nära intill oss, speciellt om vi känner samhörighet. Men för mig blir detta lite upprörande, lite som ett övergrepp på min person. Om jag skulle levt i alla de liv som folk vill ha mig till så skulle det bli stressigt, minst sagt ;)
Jag har ganska god kolla på mina tidigare och framtida existenser eftersom jag själv jobbat med detta i många år så jag behöver inte någon sådan information. Om jag skulle behöva hjälp att titta på mina liv så går jag och får hjälp hos någon som kan och som jag litar på.
Jag antar att dessa ting inte bara händer mig utan att de som har detta behov målar in många i sina liv.
Jag vill nog säga, tänk före. Det kan bli väldigt fel, nästan som någon typ av övertag av en annan persons historia.
Visst kommer människor tillbaka till vår närhet liv efter liv men låt vänskapen växa och kom gemensamt fram till er förtid när det är tid för detta.
Allt gott!
Linda på Häxans hus
Jag är tacksam att jag funnit min plats i det stora maskineriet, kommit nära sanningen om vilken kugge som är jag och vad den ska vara bra till.
Jag är tacksam över att jag får lov att vara ett redskap till att många mår bättre. Och jag förstår hur det fenomen som jag går och funderar över uppstår men jag vill ändå skriva lite tankar om det.
Innan jag gör detta så vill jag lägga till att detta är inte ett utpekande, det är inte så att det handlar om en specifik person eller händelse utan detta är ett pågående ting sedan många år tillbaka i mitt liv som blivit tydligare och större efterhand som jag blivit mer offentlig.
Av alla dessa människor jag möter så är det många som berättar för mig att vi hör samman. De berättar hur vi levt tillsammans i nära relationer, varit vänner eller fiender, haft gemensamma liv på Atlantis eller Plejaderna osv osv.
Detta är ett beteende som jag själv var i för många år sedan, att vilja höra samman, så kanske är det därför jag vill lyfta det. Dessutom är det ett stegrande antal som vill höra samman med mig de senaste månaderna. Sådant brukar jag läsa som att jag ska göra något som att skriva om det och inte bara tänka för mig själv.
Jag tror att det är naturligt att vilja dra människor nära intill oss, speciellt om vi känner samhörighet. Men för mig blir detta lite upprörande, lite som ett övergrepp på min person. Om jag skulle levt i alla de liv som folk vill ha mig till så skulle det bli stressigt, minst sagt ;)
Jag har ganska god kolla på mina tidigare och framtida existenser eftersom jag själv jobbat med detta i många år så jag behöver inte någon sådan information. Om jag skulle behöva hjälp att titta på mina liv så går jag och får hjälp hos någon som kan och som jag litar på.
Jag antar att dessa ting inte bara händer mig utan att de som har detta behov målar in många i sina liv.
Jag vill nog säga, tänk före. Det kan bli väldigt fel, nästan som någon typ av övertag av en annan persons historia.
Visst kommer människor tillbaka till vår närhet liv efter liv men låt vänskapen växa och kom gemensamt fram till er förtid när det är tid för detta.
Allt gott!
Linda på Häxans hus
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)