22 april 2016

Livsväven som jag ser den

I min verklighet hör vi alla samman. Alla vi på jorden, alla väsen av modern men också alla andra utanför jorden. Alla i hela universum sitter vi ihop i en fin väv av vackert glänsande tunna, tunna trådar. Som i ett stort spindelnät. Var som det sker en rörelse i detta nät så fortplantar rörelsen sig lätt över nätets yta. Alla påverkas och ju närmre rörelsen vi är ju större påverkan.

Vår värld idag är full av skrämsel. På olika sätt blir vi bombarderade av skrämmande "sanningar" som gör att vi reagerar men ilska, rädsla, sorg eller annan negativ känsla. Detta fortplantar sig så att andra känner det samma och så blir känslan av hopplöshet större och större.

Men det finns en annan möjlig väg... om vi hjälps åt att mata in positiva saker i nätet så sprider det sig också. Kärlek till våra medresenärer oavsett vem de är. Kärlek till planeten med helande tankar, riktade mot visst mål eller bara till hela skapelsen. Hopp och glädje. Känslan av när magin fungerar, känslan av när regnbågen visar sig efter ett skyfall, när solen bryter igenom de gråaste av moln. Känslan av bubbel i magen när vi dansar på en sommaräng, kanske blåser vi såpbubblor:) Att se ett gäng små killingar leka i en hage. Att sitta med goda vänner vid en lägereld och berätta sagor, sjunga och skratta tillsammans. Vi vet alla hur positivt känns... Det är inte så svårt om vi bara hjälps åt.
Vår lycka är vårt eget ansvar och delad glädje är dubbel, eller kanske ännu mer glädje.

// Linda

20 april 2016

Morgontankar

Jag, bara jag är ansvarig för mitt liv och min lycka (eller olycka). Att inse detta gör skillnad.
Många människor lever i villfarelsen att om de bara träffar rätt partner, får rätt jobb, lyckas köpa rätt saker osv. då ska de bli lyckliga. Detta är en villfarelse och en verklighetsflykt. Lyckan infinner sig aldrig på riktigt om vi lägger ansvaret på andra och på yttre faktorer.
Om vi däremot hittar lyckan i oss själv, hittar oss själv och lär oss älska det vi ser. Om vi hittar vår kärna, vårt inre frö och låter det blomma och bli det som det ska bli, det som vi var menta att vara innan vi lät världen berätta för oss att vi hade begränsningar. Däri ligger lyckan!

...om du frågar mig :)

// Linda

15 april 2016

Nej jag är inte borta, har bara legat lite i dvala. :)

Hejsan därute i väven.

Jag har som synes tagit en liten paus från skrivandet. En tillvaro som växlar mellan att ingenting av värde infinner sig och att det som infinner sig har så stort värde att det inte går att beskriva med ord. Där har jag varit och är väl mycket än.

Har jobbat djupt i mig själv och hittat gömda sanningar och samtidigt mycket utåt med vackra kvinnor. Just nu ser jag mycket klart vad som är sant och vad som inte är det, vilket skapar problem i en värld där så många är förblindade. Till och med de som anser sig se... (kanske även jag??)

Prästinnan för Astartekraften är starkare än någonsin i mig och snart, mycket snart, ska jag börja jobba med riktiga prästinneuppgifter igen. Den feminina kraften är viktig att släppa lös. Så viktig att det görs försök att stoppa den. Det är sånt som triggar mig och gör att jag vill ännu mer.

Våren är här och det mer jordiska kring butiken och företaget rullar på. Är full av förundran och tacksamhet över alla vackra varelser som hittar hit. Har du inte varit här så passa gärna på i sommar när allting är grönt och vackert.

Ser stora möjligheter med denna plats på jorden och planerna är många. Hade en dröm inatt som kan tyda på att allting kan gå snabbare än jag vågat hoppas. Den var väldig lik en sanndröm, så fantastisk att min "människohjärna" går in och vill tvivla. Ska jobba lite med den idag och se vad jag hittar.

En vacker vårhelg till er alla trogna läsare. Det glädjer ett häxhjärta att ni är kvar trots att mina uppdateringar kunde vara tätare.
Kram Linda