Resan som kallas utveckling, resan som aldrig tar slut

Det gör så ont ibland... att hitta gamla minnen och gamla sår som jag inte ens visste om att de fanns.

I förrgår sa var jag på an alldeles fantastisk kristallhealing som öppnade upp så mycket mer än jag vågat hoppas på. Men samtidigt så visste jag någonstans precis hur det skulle gå för jag har förhalat och förhalat en ganska lång tid.

Det hela började när jag för flera månader sedan under ett samtal under meditation fick veta att jag skulle renas med kristaller inför nästa nivå. Detta skrämde mig på nivåer som jag inte ens var medveten om att de fanns. Jag förhalade och hittade ursäkter, för jag kände att det var ett viktigt och livsomvälvande steg som jag inte kände mig riktigt redo för att ta. Jag förstod inte vad, bara att det var viktigt och stort. Men man kan bara förhala så länge...

Så nu har jag gjort det och så många dimmor har skingrats och slöjor har fallit undan. Världen har ett helt annat utseende och mitt huvud känns så stort. Saker och sanningar som jag skymtat innan är med ens så klara att jag inte behöver tveka mer. Så skönt men samtidigt svårt.

Idag faller mina tårar åter igen för allt som är fel, för skvalet som överöser alla de vackra människorna och som gör dem blinda och döva för sanningar som måste ses.

Min uppmaning är som den alltid varit och alltid kommer att vara. Öppna era ögon och öron så förstår ni er plats i väven och då börjar den verkliga resan.

Livet är en viktig plats // Linda