För snart en månad sedan skrev jag om hur jag tillverkade Kyphirökelse och lovade då att återkomma med resultatet när jag hade "eldat" på första gången. Igår kunde jag inte hålla mig mer och eftersom de verkade torra så såg jag ingen anledning att hålla tillbaka min iver. Med hjälp av rökelsekol så puffade rökelsebollen på riktigt bra. Trevlig ljus rök som doftade underbart och fyllde sitt syfte. Tänk så roligt det är med saker som man fått för sig är svåra, va? Här har jag gått i massor av år och velat göra sådant här men tänkt att det är nog alldeles för svårt och därför har jag inte ens försökt...
Nu tänker jag sätta igång och göra en rejäl laddning i morgon som jag sedan tar med till mässan i Trelleborg i mars.
28 januari 2013
Uppdatering 1
Jag har ju tidigare skrivit om att jag upptäckt No poo-rörelsen och hur jag experimenterade lite med det. Det jag till sist kom fram till var att mitt hår mådde super om jag tvättde det i bikarbonat och honung och stärkte upp ibland med ägg som en inpackning.
Nu är jag sådan i min konstitution att jag alltid måste ifrågasätta och jag ville veta om allt detta positiva som kommit med mitt skifte av hygienprodukter verkligen inte var bara fantasi och en frukt av min starka psykiska övertygelse. Så förra veckan använde jag vanligt schampo och balsam för att se hur det skulle funka. Redan första dagen började det klia i hårbotten men jag försökte intala mig själv att det var psykiskt... Efter några dagar blev klådan bara värre och till sist hade jag fått typ acneutslag i hela hårbotten och i ansiktet. Så då skulle det väl vara bevisat i och med detta att, i alla fall när det gäller mig, så är bikarbonat, ägg och honung något jag får leva med. :)
Nu är jag sådan i min konstitution att jag alltid måste ifrågasätta och jag ville veta om allt detta positiva som kommit med mitt skifte av hygienprodukter verkligen inte var bara fantasi och en frukt av min starka psykiska övertygelse. Så förra veckan använde jag vanligt schampo och balsam för att se hur det skulle funka. Redan första dagen började det klia i hårbotten men jag försökte intala mig själv att det var psykiskt... Efter några dagar blev klådan bara värre och till sist hade jag fått typ acneutslag i hela hårbotten och i ansiktet. Så då skulle det väl vara bevisat i och med detta att, i alla fall när det gäller mig, så är bikarbonat, ägg och honung något jag får leva med. :)
15 januari 2013
Eftersom det är fler än någonsin som hör av sig till mig och vill berätta om möten med olika väsen eller som vill fråga om hur man ska möta väsen så tänkte jag skriva lite om det.
För mig har det faktum att det finns en hel uppsjö av olika väsen som lever på en armlängds avstånd från oss alla alltid varit ett faktum som varit så självklart att jag inte ens ifrågasatt det och min förundran har varit stor när människor inte verkat ta dessa underbara varelser på allvar. Eller ännu värre när man varnat för dem och målat upp dem som ungefär det farligaste som finns på jorden. I min bok så är människan det farligaste som finns eftersom hon lever så långt ifrån sitt ursprung och sitt syfte att hon för länge sedan glömt bort vem hon är och därför inte känner några kval när hon sliter och tar sönder...
Väsen däremot är bara det de är, naturbarn av olika sorter som lever efter sitt syfte och sina förutsättningar. Vissa av dem är vad vi skulle uppfatta som vänliga och andra inte så. Att använda gott eller ont på dessa skulle i min mening vara helt fel eftersom gott och ont, precis som tiden, är saker som vi moderna människor uppfunnit som begrepp. Inte många skulle säga om ett lejon som river ett byte att hon är ond, hon gör det som är hennes natur, likadant är det med våra väsenden, de gör det de gör eftersom det är så de är skapta. Detta ska man naturligtvis vara medveten om så att man inte blåögt följer vad eller vem som helst.
Hur möter man då medlemmar av väsenvärlden? Mitt sätt är att komma i samklang med deras sätt och deras tempo. Långa dagar och nätter i skogen, eller naturen på annat håll beroende på vem man söker, göra att man hamnar i en annan nivå. Då kan vi lättare släppa vår mänskliga stress och sakteliga bli ett med allt. Då kan man med öppna ögon och ett öppet hjärta få se och uppleva de underbaraste ting. Vill man t ex tala med någon av trollen så kan man inte tjattra på som vi brukar göra. De lever långt längre än vi och därför går deras "tid" så mycket långsammare att vi måste gå ner i något som kan uppfattas som slowmotion för oss för att ens närma oss deras tempo. Om vi surrar på på vårt sätt så kommer de bara uppleva oss som vi upplever myggor, störande...
Ha ett öppet sinne och prata med och ta på allt som man ser är också bra sätt. Klappa på träden eller krama om dem, likaså med stenar och annat. Allt som växer och finns i naturen är besjälat på olika sätt och har en historia. Om vi visar respekt och att vi ser dem så ser väsenvärlden att vi menar allvar. Att vi vill lära känna dem på djupet och är beredda att satsa tid och kraft för det. Det fanns en tid då denna kontakt var så naturlig att ingen tänkte över det. Så kan det vara igen om vi bara vågar och vill. Men vi måste ju naturligtvis göra vår del. Vi kan inte bara räkna med att bli underhållna utan egen insats. Vad är då våran insats? Just nu verkar det som att det räcker ganska långt att vi vill se dem och lyssna till dem, vill skapa kontakt. Precis som många människor saknar den kontakten så saknar de oss. Men vi måste vara medvetna om det arv vi har. Människor har gjort mycket ont mot väsenvärlden och detta har skapat en misstro hon en hel del. Så som jag ser det är det nu vårt ansvar att visa att vi inte alla är sådana som inte går att lite på.
För mig har det faktum att det finns en hel uppsjö av olika väsen som lever på en armlängds avstånd från oss alla alltid varit ett faktum som varit så självklart att jag inte ens ifrågasatt det och min förundran har varit stor när människor inte verkat ta dessa underbara varelser på allvar. Eller ännu värre när man varnat för dem och målat upp dem som ungefär det farligaste som finns på jorden. I min bok så är människan det farligaste som finns eftersom hon lever så långt ifrån sitt ursprung och sitt syfte att hon för länge sedan glömt bort vem hon är och därför inte känner några kval när hon sliter och tar sönder...
Väsen däremot är bara det de är, naturbarn av olika sorter som lever efter sitt syfte och sina förutsättningar. Vissa av dem är vad vi skulle uppfatta som vänliga och andra inte så. Att använda gott eller ont på dessa skulle i min mening vara helt fel eftersom gott och ont, precis som tiden, är saker som vi moderna människor uppfunnit som begrepp. Inte många skulle säga om ett lejon som river ett byte att hon är ond, hon gör det som är hennes natur, likadant är det med våra väsenden, de gör det de gör eftersom det är så de är skapta. Detta ska man naturligtvis vara medveten om så att man inte blåögt följer vad eller vem som helst.
Hur möter man då medlemmar av väsenvärlden? Mitt sätt är att komma i samklang med deras sätt och deras tempo. Långa dagar och nätter i skogen, eller naturen på annat håll beroende på vem man söker, göra att man hamnar i en annan nivå. Då kan vi lättare släppa vår mänskliga stress och sakteliga bli ett med allt. Då kan man med öppna ögon och ett öppet hjärta få se och uppleva de underbaraste ting. Vill man t ex tala med någon av trollen så kan man inte tjattra på som vi brukar göra. De lever långt längre än vi och därför går deras "tid" så mycket långsammare att vi måste gå ner i något som kan uppfattas som slowmotion för oss för att ens närma oss deras tempo. Om vi surrar på på vårt sätt så kommer de bara uppleva oss som vi upplever myggor, störande...
Ha ett öppet sinne och prata med och ta på allt som man ser är också bra sätt. Klappa på träden eller krama om dem, likaså med stenar och annat. Allt som växer och finns i naturen är besjälat på olika sätt och har en historia. Om vi visar respekt och att vi ser dem så ser väsenvärlden att vi menar allvar. Att vi vill lära känna dem på djupet och är beredda att satsa tid och kraft för det. Det fanns en tid då denna kontakt var så naturlig att ingen tänkte över det. Så kan det vara igen om vi bara vågar och vill. Men vi måste ju naturligtvis göra vår del. Vi kan inte bara räkna med att bli underhållna utan egen insats. Vad är då våran insats? Just nu verkar det som att det räcker ganska långt att vi vill se dem och lyssna till dem, vill skapa kontakt. Precis som många människor saknar den kontakten så saknar de oss. Men vi måste vara medvetna om det arv vi har. Människor har gjort mycket ont mot väsenvärlden och detta har skapat en misstro hon en hel del. Så som jag ser det är det nu vårt ansvar att visa att vi inte alla är sådana som inte går att lite på.
03 januari 2013
Egenhändigt tillverkad rökelse
Jag är ju som en del säkert redan vet ganska övertygad om att det för mig fungerar bäst att jobba Magiskt med saker och verktyg jag själv framställt. Det har inte alltid varit så men eftersom min väg blivit klarare så blir det enklare att göra själv. Då blir det ju exakt så som man vill ha det. En sak som varit en längtan en längre tid är rökelse. Jag har sedan lång tid tillbaka blandat torkade örter till enkla rökelseblandningar men mer än så har det inte blivit. Så i förra veckan fick jag se hur en fin kvinna som skriver här lade ut ett trevligt recept på Häxor iFokus om hur man gör egen Kyphirökelse. Det kändes som att jag inte hade något val mer. Så de senaste dagarna har jag använt till att tänka och utvärdera egenskaperna hos olika örter, kådor, rötter och annat för att få bra och användbara blandningar. Till sist blev det 5 olika sorter. För healing, resor, ekonomi/framgång, meditation och för väldoft till Gudinnan.
Nu ska härligheterna ligga och torka ett bra tag så nu krävs tålamod, vilket inte alltid är en av mina dygder... Men den som väntar på något gott...
När de går att använda så berättar jag vidare men så länge bjuder jag på lite bilder från framställningen.
Russin som legat och gosat i rödvin i två dygn.
Lite trevliga kådor och annat kul som mortlades...
I med lite mer kuliga grejor som passar för syftet. Här är syftet healing.
Geggeli mojs...
lite som chokladbullesmet. :)
Rullade och klara. Dessa ska jag ut och resa med så häri finns det olika kul saker.
Nu ska härligheterna ligga och torka ett bra tag så nu krävs tålamod, vilket inte alltid är en av mina dygder... Men den som väntar på något gott...
När de går att använda så berättar jag vidare men så länge bjuder jag på lite bilder från framställningen.
Russin som legat och gosat i rödvin i två dygn.
Lite trevliga kådor och annat kul som mortlades...
I med lite mer kuliga grejor som passar för syftet. Här är syftet healing.
Geggeli mojs...
lite som chokladbullesmet. :)
Rullade och klara. Dessa ska jag ut och resa med så häri finns det olika kul saker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)