24 november 2016

Morgonfunderingar

Att hitta oss själv och utvecklas till den vi vill vara kan vara svårt och göra ont. Ibland gör det så ont och blir så tungt att det känns omöjligt. I det läget finns det som jag ser det bara två val.

Fortsätta framåt trots det jobbiga. Fast förvissad om att det går att komma igenom och att det väntar något bättre "på andra sidan" det som vi jobbar oss genom.

Eller så finns valet att ta ett steg tillbaka och sedan låta detta steg följas av fler i samma riktning. Bort från det man tror/trodde kunde hjälpa. Bort från smärtan.

Jag väljer alltid det förstnämnda. Mitt liv har lärt mig att det är värt jobbet. Varje person bestämmer själv.
 
Jag och alla andra som jobbar som hjälpare i sådant arbete kan bara hjälpa den som vill bli hjälpt. Vi kan inte tvinga den som inte vill. Jag personligen skulle inte vilja tvinga även om det skulle gå. Varför skulle jag vilja ta val för någon annan? Jag vill inte bära andra utan inspirera dem att bära sig själv och sitt eget liv. Att lära sig kämpa är en bra start.

Det gör fortfarande ont i mig ibland när jag ser hur vissa inte inser sin egen potential och hur de avstår från att kämpa trots att sträckan inte skulle vara så lång om de ville.

Men med åren så lever jag mer och mer lugn i förvissningen om att varje person har sin väg.
Jag är här som hjälpare för den som vill och den som inte vill väljer själv detta. Kanske hittar denne en annan hjälpare på vägen som bättre passar behoven.

22 november 2016

Glöggmingel i häxans hus



Den 19/11 hade vi glöggmingel i butiken.

Det kom en massa fina folk och för er som inte kunde komma vill jag visa lite av vad som fanns här.

Sju utställare med olika inriktningar visade upp sina alster för ivriga besökare. Så mycket kreativitet samlat på en plats.

Innan allt drog igång passade vi på att få lite foton.




Åsa Moberg ställde ut med fantastiska älvdörrar, troll och annat magiskt.







Jenny Klein från Herbalinas var här med krämer, tvålar och annat bra som hon skapar själv.


Sissel och Louisa har skapat julkort på sitt sätt.
Hög igenkänningsfaktor.


Katinka på Torplyckans skafferi sålde kakor, teer, ljus och en massa annat kul.


Majjsan på Majjsans universum kom hit med sina fantasieggande kreationer. 


Malin på Mythical Moon sålde smycken och stenar i alla möjliga former.


Sandra från Shanti Art sålde makramésmycken.

 Glada utställare i samspråk vid elden. Kvinnokraft när den är som bäst. :) 

29 oktober 2016

Rädslor... styr inte mig.

Hela världen styrs av rädslor i olika skepnader.
Vi är aldrig helt förskonade men jag tänker att ju mer jag jobbar med att göra mig medveten, desto tydligare blir det när det jag ser och hör när någon som vill skrämmas eller när det handlar om reella fakta.

Jag läser sedan många år tillbaka inte nyhetstidningar och ser inte heller på sådant på tv. Detta har gett ett väldigt intressant seende. De fåtal gånger sådant fladdrar förbi så ser jag direkt vilket som är skådespeleri och hittepå och vilket som är sanning. (Det mesta som kablas ut är helt och hållet fabricerat.)
Vi kan ju fundera lite på vem som mår bra av att människor är rädda. Det finns mycket pengar och makt i detta. Rädsla förlamar oss och gör oss mindre fungerande.

I mina "kvarter" hör jag då och då någon som berättar om "farliga" andar och företeelse. Dessa ska vi akta oss för... Självklart finns det både mörkt och ljust i vår verklighet. Vissa saker ska vi verkligen vara försiktiga med men om rädslan gör att vi inte vågar närma oss och ta tag i saker så är den, i mitt tycke, farligare än det farliga som vi vill undvika. Jag har mina egna kanaler och dessa ger mig insikter det jag kan och ska göra. Om dessa hjälpare inte avråder mig så kommer jag att följa mitt hjärta, alltid.

Rubriken låter kaxig... jag vet. Självklart är jag inte där helt ännu. Men jag jobbar på det. Jag jobbar på att se världens verkliga färger och inte dem som andra som vill slå dunster i mina ögon lagt på den. Jag tror på en framtid med en positiv utveckling och en värld där vi hittar vår verkliga verklighet och därför inte längre behöver göra varandra illa. Jag tror också att det finns krafter som motverkar detta och dessa kommer jag inte att stötta.

Back to where we once started from...


22 oktober 2016

Om att sätta mina egna gränser

Jag jobbar fulltid som häxa med butik, mottagning, kurser, föreläsningar och annat. Detta gör att jag möter många människor som berättar sin sanning för mig. Det är helt ok, jag lyssnar gärna och samtalar om allt möjligt om vi kan komma överens om att din sanning är din och min är min. Jag låter mig gärna inspireras och det sker också att mina medvandrares ord gör att jag kommer till nya insikter. Detta är fantastiskt och det blir tydligt gång efter annan att vi behöver detta öppna, vackra utbyte.

När någon säger, så är det... så blir jag totalt avtänd. "Så känner jag, så tror jag, det är min uppfattning" osv. funkar bra men försök inte omvända mig! Då är Du inte välkommen i min närhet och inte välkommen att ta upp min tid.

Här sätter jag en gräns och jag vill nog med det ha sagt att vi aldrig måste tåla allt utan det är helt ok att själv bestämma vad vi vill lägga vår tid och kraft på.
Att prata med den som är fast och trygg i sin uppfattning kan vara intressant men att prata med den som försöker omvända är en helt annan sak.

27 maj 2016

Ett tips för sommaren

I sommar händer det som vanligt roliga saker och en sak som glädjer mitt hjärta varje dag är att jag tackat ja till att ställa ut på denna fina tillställning, Jorden Hjärtslag, ända uppe i Jämtland. Jag vet att jag har både läsare och kunder längre upp i vårt land så jag vill passa på att berätta att jag är här då om Du/Ni vill passa på att träffas på riktigt.

Ljus// Linda



13 maj 2016

Teckenspråkets dag 14/5

Som säkert redan många vet är en av mina stora kärlekar i livet Teckenspråket. På lördag 14/5 är det 35 år sedan teckenspråket officiellt blev erkänt som dövas första språk här i Sverige. Svårt att fatta att detta skedde så sent som 1981, men så är det.

Detta är en viktig dag att uppmärksamma tycker jag. Hur gör vi då det i häxhuset?

Jo, alla som denna dag visar att de kan säga sitt namn, för- och efternamn på teckenspråk, får 10% rabatt på sitt köp. (Gäller i fysiska butiken) Inga fusklappar gillas, utan om du inte redan kan så letar du upp det svenska handalfabetet på nätet och så sätter du igång och lär dig. Lätt som en plätt. :) 

Hoppas vi ses på lördag!

Allt gott!
Kram Linda - Häxans Hus

04 maj 2016

Tankar om...

Min övertygelse kring tidigare liv är ganska glasklar. Jag ser tydligt hur jag levt många tidigare liv och hur varje sådant liv är pusselbitar i ett stort pussel som är en mer fulländad form av mig. Jag företar gärna resor in i det längesedan glömda och hittar där svar på frågor om livet och hur jag ska ta mig an dess olika aspekter. Gammal visdom som inte behöver läras om utan det räcker så bra att minnas den, så kan jag använda den.

Något som jag lagt märke till i dessa resor är att det finns folk som återkommer. Människor jag haft relationer till många gånger i olika former. Jag är alltid försiktig med att berätta detta för dem. Mycket beroende på en klok väns ord för ett antal år sedan. Kontentan av dessa ord var att det är lätt att det blir ett medel, medvetet eller omedvetet, att styra folk med att sätta in sig själv i deras historia, att på detta sätt ge sig själv rätten att vara en del av deras liv.

Jag möter ofta människor som säger till mig ungefär såhär "minns du inte mig från Atlantis", eller någon annan stor händelse i världshistorien, eller "jag var din syster(eller nåt annat nära) i ett tidigare liv.  Jag blir alltid lika beklämd av detta. Jag har varit med om sekvenser där två eller flera människor kommit fram till att de hör samman men då är det också en gemensam samklang i känslan. När en person berättar för mig att "vi hör samman" så känner jag mig oftast bara illa berörd. Vid dessa tillfällen brukar jag fråga min Fylgia och hon berättar alltid hur det är. Dessa som vill ta en roll i min historia har oftast fel. Det är kanske deras sanning men inte min. Jag tror att det är lätt att blanda ihop, eftersom det ofta handlar om människor som söker min hjälp. Jag tror absolut detta är en väldig omedveten grej men ändock ett försök att styra någon annans historia.

Vet egentligen inte riktigt varför jag ville skriva av mig detta. Det har bara pockat på sista veckorna och det kanske är någon som behöver läsa detta.

Allt gott denna soliga dag!
// Linda

22 april 2016

Livsväven som jag ser den

I min verklighet hör vi alla samman. Alla vi på jorden, alla väsen av modern men också alla andra utanför jorden. Alla i hela universum sitter vi ihop i en fin väv av vackert glänsande tunna, tunna trådar. Som i ett stort spindelnät. Var som det sker en rörelse i detta nät så fortplantar rörelsen sig lätt över nätets yta. Alla påverkas och ju närmre rörelsen vi är ju större påverkan.

Vår värld idag är full av skrämsel. På olika sätt blir vi bombarderade av skrämmande "sanningar" som gör att vi reagerar men ilska, rädsla, sorg eller annan negativ känsla. Detta fortplantar sig så att andra känner det samma och så blir känslan av hopplöshet större och större.

Men det finns en annan möjlig väg... om vi hjälps åt att mata in positiva saker i nätet så sprider det sig också. Kärlek till våra medresenärer oavsett vem de är. Kärlek till planeten med helande tankar, riktade mot visst mål eller bara till hela skapelsen. Hopp och glädje. Känslan av när magin fungerar, känslan av när regnbågen visar sig efter ett skyfall, när solen bryter igenom de gråaste av moln. Känslan av bubbel i magen när vi dansar på en sommaräng, kanske blåser vi såpbubblor:) Att se ett gäng små killingar leka i en hage. Att sitta med goda vänner vid en lägereld och berätta sagor, sjunga och skratta tillsammans. Vi vet alla hur positivt känns... Det är inte så svårt om vi bara hjälps åt.
Vår lycka är vårt eget ansvar och delad glädje är dubbel, eller kanske ännu mer glädje.

// Linda

20 april 2016

Morgontankar

Jag, bara jag är ansvarig för mitt liv och min lycka (eller olycka). Att inse detta gör skillnad.
Många människor lever i villfarelsen att om de bara träffar rätt partner, får rätt jobb, lyckas köpa rätt saker osv. då ska de bli lyckliga. Detta är en villfarelse och en verklighetsflykt. Lyckan infinner sig aldrig på riktigt om vi lägger ansvaret på andra och på yttre faktorer.
Om vi däremot hittar lyckan i oss själv, hittar oss själv och lär oss älska det vi ser. Om vi hittar vår kärna, vårt inre frö och låter det blomma och bli det som det ska bli, det som vi var menta att vara innan vi lät världen berätta för oss att vi hade begränsningar. Däri ligger lyckan!

...om du frågar mig :)

// Linda

15 april 2016

Nej jag är inte borta, har bara legat lite i dvala. :)

Hejsan därute i väven.

Jag har som synes tagit en liten paus från skrivandet. En tillvaro som växlar mellan att ingenting av värde infinner sig och att det som infinner sig har så stort värde att det inte går att beskriva med ord. Där har jag varit och är väl mycket än.

Har jobbat djupt i mig själv och hittat gömda sanningar och samtidigt mycket utåt med vackra kvinnor. Just nu ser jag mycket klart vad som är sant och vad som inte är det, vilket skapar problem i en värld där så många är förblindade. Till och med de som anser sig se... (kanske även jag??)

Prästinnan för Astartekraften är starkare än någonsin i mig och snart, mycket snart, ska jag börja jobba med riktiga prästinneuppgifter igen. Den feminina kraften är viktig att släppa lös. Så viktig att det görs försök att stoppa den. Det är sånt som triggar mig och gör att jag vill ännu mer.

Våren är här och det mer jordiska kring butiken och företaget rullar på. Är full av förundran och tacksamhet över alla vackra varelser som hittar hit. Har du inte varit här så passa gärna på i sommar när allting är grönt och vackert.

Ser stora möjligheter med denna plats på jorden och planerna är många. Hade en dröm inatt som kan tyda på att allting kan gå snabbare än jag vågat hoppas. Den var väldig lik en sanndröm, så fantastisk att min "människohjärna" går in och vill tvivla. Ska jobba lite med den idag och se vad jag hittar.

En vacker vårhelg till er alla trogna läsare. Det glädjer ett häxhjärta att ni är kvar trots att mina uppdateringar kunde vara tätare.
Kram Linda