Tankar om...

Min övertygelse kring tidigare liv är ganska glasklar. Jag ser tydligt hur jag levt många tidigare liv och hur varje sådant liv är pusselbitar i ett stort pussel som är en mer fulländad form av mig. Jag företar gärna resor in i det längesedan glömda och hittar där svar på frågor om livet och hur jag ska ta mig an dess olika aspekter. Gammal visdom som inte behöver läras om utan det räcker så bra att minnas den, så kan jag använda den.

Något som jag lagt märke till i dessa resor är att det finns folk som återkommer. Människor jag haft relationer till många gånger i olika former. Jag är alltid försiktig med att berätta detta för dem. Mycket beroende på en klok väns ord för ett antal år sedan. Kontentan av dessa ord var att det är lätt att det blir ett medel, medvetet eller omedvetet, att styra folk med att sätta in sig själv i deras historia, att på detta sätt ge sig själv rätten att vara en del av deras liv.

Jag möter ofta människor som säger till mig ungefär såhär "minns du inte mig från Atlantis", eller någon annan stor händelse i världshistorien, eller "jag var din syster(eller nåt annat nära) i ett tidigare liv.  Jag blir alltid lika beklämd av detta. Jag har varit med om sekvenser där två eller flera människor kommit fram till att de hör samman men då är det också en gemensam samklang i känslan. När en person berättar för mig att "vi hör samman" så känner jag mig oftast bara illa berörd. Vid dessa tillfällen brukar jag fråga min Fylgia och hon berättar alltid hur det är. Dessa som vill ta en roll i min historia har oftast fel. Det är kanske deras sanning men inte min. Jag tror att det är lätt att blanda ihop, eftersom det ofta handlar om människor som söker min hjälp. Jag tror absolut detta är en väldig omedveten grej men ändock ett försök att styra någon annans historia.

Vet egentligen inte riktigt varför jag ville skriva av mig detta. Det har bara pockat på sista veckorna och det kanske är någon som behöver läsa detta.

Allt gott denna soliga dag!
// Linda