22 april 2016

Livsväven som jag ser den

I min verklighet hör vi alla samman. Alla vi på jorden, alla väsen av modern men också alla andra utanför jorden. Alla i hela universum sitter vi ihop i en fin väv av vackert glänsande tunna, tunna trådar. Som i ett stort spindelnät. Var som det sker en rörelse i detta nät så fortplantar rörelsen sig lätt över nätets yta. Alla påverkas och ju närmre rörelsen vi är ju större påverkan.

Vår värld idag är full av skrämsel. På olika sätt blir vi bombarderade av skrämmande "sanningar" som gör att vi reagerar men ilska, rädsla, sorg eller annan negativ känsla. Detta fortplantar sig så att andra känner det samma och så blir känslan av hopplöshet större och större.

Men det finns en annan möjlig väg... om vi hjälps åt att mata in positiva saker i nätet så sprider det sig också. Kärlek till våra medresenärer oavsett vem de är. Kärlek till planeten med helande tankar, riktade mot visst mål eller bara till hela skapelsen. Hopp och glädje. Känslan av när magin fungerar, känslan av när regnbågen visar sig efter ett skyfall, när solen bryter igenom de gråaste av moln. Känslan av bubbel i magen när vi dansar på en sommaräng, kanske blåser vi såpbubblor:) Att se ett gäng små killingar leka i en hage. Att sitta med goda vänner vid en lägereld och berätta sagor, sjunga och skratta tillsammans. Vi vet alla hur positivt känns... Det är inte så svårt om vi bara hjälps åt.
Vår lycka är vårt eget ansvar och delad glädje är dubbel, eller kanske ännu mer glädje.

// Linda

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar