14 juli 2013

Klok som en sten...

... är väl inte något uttryck som är överanvänt men det borde det verkligen vara i en rättvis värld. Jag har länge kallat stenar för naturens bibliotek eftersom jag alltid fått de bästa svaren från dem, speciellt på svåra frågor som ingen annan verkat ha svaren på. Har nog egentligen inte tänkt så mycket på var svaren kommer ifrån annat än att jag haft någon diffus idé om att eftersom stenen legat där den ligger i generationer så har den ju sett det som utspelats på platsen. Hört samtal och följt tidens skiftningar generation för generation.

När jag var i Norrland, ja jag vet nu är vi tillbaka där igen men jag fick veta mycket under den där veckan, så satt jag en stund och språkade med en stoooor sten. Så stor att många Skåningar skulle kalla den för jättekast om de hade kunskap därtill. Just den här stenen var född på en annan plats några kilometer därifrån men eftersom det var så tråkigt där då, det var djup granskog, så bestämde den sig att ta sig därifrån och den har sedan då flyttat sig så långt att den nu ligger bakom en av mina vänners hus. Den trivs så mycket bättre där och speciellt nu sedan folk byggt hus där så den får se mer kul saker. Så vad sa nu denna sten som var så intressant då? Förutom en lång utläggning om denna förflyttning då även två individer av Alvsläkt lade sig i berättelsen så berättade denna ståtliga sten om anledningen till att just stenar tycks veta allt. Det är tydligen så att de alla över hela klotet har som ett nätverk som gör att de kan "koppla upp" till varandras kunskaper och erfarenheter och på det sättet svara även på frågor som finner sina svar i sådant som de omöjligt själv kunnat erfara. Jag tycker detta är underbart ny kunskap, för mig i alla fall, och känner att jag måste berätta för er därute som läser.

Så mer än någonsin vill jag uppmuntra till kontakten med stenar. Hur gör man?, kanske någon undrar. En bra fråga för självklart har inte alla gjort detta hela livet. Det glömmer jag ofta bort när det är saker som för mig känns så självklara men tack och lov så har alla så olika erfarenheter och områden de är bra på så källan av visdom som vi kan dela med varandra tar aldrig slut.

Att tala med en sten:
Välj en sten som känns rätt. Storleken spelar ingen roll den ska bara vara rätt och du vet när du ser den. Lyssna på din inre röst. Nu ska du ha närkontakt med stenen. Sitt, ligg, luta dig på den eller hur det nu känns rätt. Slut dina ögon och öppna dig för kommunikation. Att ställa en fråga kan hjälpa och du kan tänka den om du vill eller säga högt, stenen hör dig vilket som. Öppna dig för att svaret du får inte är i den form du tänkt utan det kan komma bilder, dofter, känslor, ljud eller något annat. Detta är väldigt olika beroende på både vem du är och vem stenen är. Skriv gärna ner vad du får till dig för ibland behöver man tänka ett par varv på det speciellt om det är bilder som ska tolkas.

Lycka till! // Linda

3 kommentarer:

  1. Underbart att du skriver om detta och jag blir alldeles lyrisk och varm inombords för det här har funnits naturligt hos mig i alla år men som yngre förstod jag inte detta inte förrän jag valde Shamanska vägen på tidigt 90-tal stod det riktigt klart för mig att allt på Moder Jord besitter en ande,allt har liv.

    Tänk vad mycket naturen har att ge oss från den minsta lilla sten till det stora kloka berget och som barn samlade jag på mg stenar överallt och det där blev ju tungt i både väska och bil ansåg mina föräldrar men dom var viktiga för mig och jag pratade konstant med dom.Dom fick tom en egen fin korg med hö att ligga i för så viktigt kändes det redan som liten att ta vara på och vårda dessa stenar.

    Jag önskar att människor tog till sig vilken läkande kraft detta har och inte bara viftar bort utan stannade upp och verkligen tar sig tid att lyssna till naturen och dess andliga krafter,tänk så mycket friskare vi skulle vara om vi återförenas helt med Moder Jord och hennes alla väsen.Att få läka och vara hela den dagen Anden går över till ljuset och inte komma som trasiga själar och inkarnera om och om igen utan läka och få stanna i evigheten där vi har vårt verkliga hem.

    Härligt att läsa om att denna sten flyttat och det där trodde jag mig vara rätt ensam om att veta dom kan göra så läsa ditt blogg inlägg värmer så enormt.

    Skriver som anonym för i morgon släcks mitt internet ner för alltid och jag har ingen epost kvar.Det här har pockat på mig så länge nu att vara utan teknik och bara förena mig med Andevärlden och krypa nära Moder Jords varma hjärta.Teknik gör ont i min Ande och jag känner nu är jag klar och att komma in och läsa detta gör mig så varm och stärker ytterligare hur rätt mitt val är att helt förenas med Jordmodern och våra Andliga vänner helt utan dagens hårda kalla teknik.

    Det här var ett bra avslut på internet att få ta del av och jag lovar skriva brev och skicka kort så vi inte tappar kontakten.Det gamla hederliga sättet och vem vet jag kanske tar fram bläckhornet och gamla fjäder pennan också :-)

    Nu väntar ett liv i total harmoni med Wolf och vår underbara natur där inte tekniken längre har nån plats utan nu ger jag bara utrymme för det Andliga och vår kära Moder Jords underbara krafter.

    Varmaste kramen till dig,vi hörs.Heike !

    SvaraRadera
  2. Jag tänkte sällan på stenar som något levande för inte så länge sedan (!), tills jag flyttade till Danmark och vid den lokala sjön upptäckte en sten som tros vara 1,1 miljard år gammal och hittades av en slump när vägen skulle byggas ut. Där fanns hur mycket som helst man kunde lära sig, fast ibland blev man nästan helt överväldigad av den där kompakta, snurriga känslan av _ålder_. Respektingivande är bara förnamnet. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror ofta det är just så där. Något nytt möte eller ny upplevelse för oss in på helt nya vägar och tankesätt.
      Mmm, mycket respektingivande är det.
      Kram

      Radera