Denna jättelika böna (vet ej vad den heter) fick jag av min svåger som hämtat hem den från Peru. Den ser inte mycket ut för världen, en brun, torr sak som är ca 30 cm lång, men den har ett mycket trevligt läte när man skakar på den. En helt perfekt skallra och den är helt naturlig. Kan det bli bättre? Inte i min värld i alla fall...
Det fick mig att tänka på den hoppande bönan som fanns ett tag, var visst en larv som levde därinne i bönan...Ja, det var väl vad jag mindes om det *s*
SvaraRaderaSv: Ja, visst är det oerhört viktigt för ens utveckling med regelbundna träffar. Min lilla träff var mest en spontan grej då jag har några vänner som var nyfikna på min tro och gärna vill veta mera, så vi har tänkt träffas en gång i månaden ungefär. Dock har jag planer i framtiden på lite andra grejer som du kan läsa lite om på min hemsida Mångårdens, www.mangardens.se, men det är som sagt fortfarande på planeringsstadiet.
Blev glad när jag såg att du är från Skåne, själv är jag Trelleborgare så vem vet våra vägar korsas kanske en dag...:)
Hoppas du haft ett underbart vårdagjämningsfirande idag.
Kram!
Månhäxan
http://themoonwitch.blogg.se
Hoppande bönan... Finns nåt minne om det långt bak i medvetandet. Tänk vad man glömmer;)
SvaraRaderaOk, då får jag titta in på din sida lite av och till och kolla. Ja, Skåning är jag så vem vet, vi kanske ses. Framtiden får utvisa...
Ja, vårdagjämningen blev en lite ceremoni med Moder Jord meditation för mig bara, detta året. Jag har blivit sjuk så jag orkade inga stor saker.
// Linda