Otålig...

Nu är det snart bara en vecka till jag ska till Norrland med en bil full med härliga tjejer och jag längtar så. Satt och funderade på det igår, när var det sist som jag inte hade planerat någonting annat än att bara finnas så många dagar i rad? Gissar att det kanske var när jag gick i grundskolan och hade sommarlov som detta hände sist. Även om mitt liv idag nästan bara innehåller måsten som jag valt själv och som jag gillar så är ju livet ganska inrutat från tid till annan och även jag har ju en kalender som ofta är full. Denna paus i livet kommer nog bli den perfekta inledningen på en sommar full av kurser och annat kul.

Nu ska vi bara vara i en hel vecka och utöver den trumresa, meditationsövning och utesittning som jag ska hålla i ena dagen där så har jag absolut inte bestämt någonting. Längtar efter skogar som inte tar slut och nya bekantskaper i dem som bor i dessa skogar. Hur är väsenvärlden där? Det känns som att de kanske har en annan inställning till oss människor eftersom deras erfarenheter av oss kanske inte är de samma som de väsen som bor här i Skåne. Det ska bli så spännande att se hur det går. Känner mig som det lilla nyfikna barnet som en gång för länge sedan för första gången träffade Skogsfrun, älvorna och Näcken alla på samma dag, full av pirr i magen. Och jag gläds åt att jag har så mycket av denna lilla oskuldsfulla kvar i mig att jag fortfarande kan glädjas åt de till synes små sakerna, som att det konstant flyger en massa trollsländor vid den damm vi anlade i fjol.

Livet ter sig vackrare än någonsin, färgerna är starkare och sommarens under avlöser varandra. Här över ser ni ett av de senaste undren. Fortfarande så små att de inte öppnat ögonen ännu.