Pris ske tanter...

Idag har jag varit på symöte med alla tanterna i min lilla by. Symöte kallas det trots att ingen syr och ingen heller har gjort det på många herrans år. I verkligheten är det fika med tillhörande prat om ditt och datt. Planteringar, skadedjur, nyheter, gamla minnen och en del byskvaller. Detta är alltid väldigt välgörande för mig, jag är alltid lätt till sinnes efteråt. En hel grupp med starka kvinnor som trots att de inte alla är födda i en tid då kvinnan var så fri har stakat sina egna vägar så som de velat. Ett gäng tanter som inte låter någon annan bestämma i deras liv. De vet så mycket om så många saker som jag vill lära mig om och delar gärna med sig av sin kunskap, förutom var svampen finns, det är en stadshemlighet som jag trots att jag bott här över 16 år ännu inte fått veta. En grupp tanter som tycker att jag som bara är 40 år är en ung kvinna med många lustiga idéer men som ändå är 100% på min sida. De verkar älska att jag är öppet häxa och de är så nyfikna på alla mina upptåg. Det är lite som att ha en massa extra mor och farmödrar. Jag älskar verkligen den kvinnliga samvaron när den är så enkel och öppen. Vad vore livet utan tanter?