Du människobarn med trasiga kläder.
Du som knuffas hit och dit i livet som skulle vara ditt
men som styrs helt av andras händer.
När ska du vakna upp?
När ska du ställa dig vid rodret
som du släppte för så länge sedan?
När ska du inse att livet är det du gör av det.
Att om du inte ens vågar använda färger på din kanvas
utan bara ritsar små smala blyertsstreck så blir ditt liv utan färg,
grått och litet.
När ska du sluta gömma dig bakom alla måsten och borden,
stiga fram i ljuset och hävda din rätt,
använda din röst...
Det är ditt val, ingen annan kan göra det åt dig.
Men är det inte dags nu?
Vad tycker du själv?
Vackert och tänkvärt och visst är det tid nu :)
SvaraRaderaKram!
Kram tillbaka Marita.
Radera<3