Orden...

Jag har inte hittat orden på ett tag för jag har för mycket på mitt hjärta, för mycket som vill ut och som vill  bli skrivet. Jag upplever så tydligt hur det som kallas verklighet och liv bara är ett skådespel och det som är den riktiga verkligheten den göms nogsamt bakom tjocka draperier. Själv har jag hittat ett sätt att se förbi och se min verklighet eller min riktiga kallelse om du så vill och ibland känns det helt ok att det är så att stora delar av världen inte hänger med men andra dagar så känns det frustrerande. Då letar jag ord som inte låter sig finnas. Det är som att de inte ens är uppfunna eller så glömdes de bort en gång innan den kända historien. Jag minns tider då allting var klarare och platser som beboddes av skönhet och välvilja. Stunder innan skräcken förslavade och fördummade. Men jag letar orden som gör att jag kan förklara...