Mörkret i mitt liv

I början på detta året så slog jag följe med en Gudinna som skulle vara som en guide för året. Den Gudinna som valde mig var Lilith och min första tanke var, "är hon ens en Gudinna?". Påverkad av barndomens bibelstudier och livets övriga religionsintresse tänkte jag på henne som Adams första hustru och hade någon vag bild av att hon stod i förbund med mörker. Tänkte att " detta kommer att bli jobbigt" men inte mycket mer för jag har aldrig varit rädd för lite mörker eftersom min filosofi är att allting har minst två sidor som ofta är motsatta mörker - ljus, dag - natt, ung - gammal osv. Allting kan inte bara vara trumpeter och änglasång, liksom. Under många månader har jag gått och väntat på detta mörka, funderat och brytt min hjärna med vad detta kan vara som jag ska gå igenom. Jag har funderat så mycket att jag faktiskt nästan missade det uppenbara.

Jag är alltid väldigt duktig på att berätta för var och en som vill lyssna eller som ifrågasätter magins mörka och ljusa sidor vad min ställning är i detta. För mig är inte svart magi av ondo och vit magi god utan svart/mörk magi är nedbrytande och används för avslut och att ta bort oönskade saker i allmänhet medan den vita/ljusa magin är mer för uppbyggande, nystarter, påbörjande arbete. Alltså behövs båda sidorna.

Detta som alltid varit så självklart för mig försvann någonstans i processen... Jag väntade på mörker medan jag var i mörkret. Jag har aldrig i mitt liv gjort så mycket förändringar på så kort tid. Jag har städat ut en massa ur gamla mörka hörn i min person och i mitt liv. Gamla monster, känslor, rädslor, ilskor, begränsningar osv har försvunnit, under tiden som jag gick och väntade så har det gått nästan av sig själv.

När vissa lager försvunnit har andra som jag inte ens var förberedd på kommit fram, vissa ännu tuffare att ta sig an men det går över förväntan lätt ändå. Jag har upptäkt en stor förlåtande sida hos mig själv som jag inte visste att jag hade så djupt eftersom jag faktiskt trodde att jag var ganska hämndlysten men icke så... Jag känner bara ett stort medlidande och en sorg över dem som gjort mig och andra illa, de visste inte bättre och de var som redlösa barn som kastades runt utan någon som helst styrning eller något förstånd.

Vad finns då kvar när man gjort sig av med så mycket gammal skit som täppt igen i rören? För mig känns det som att jag fått en nytändning som att livet börjar om. Men med helt andra förutsättningar, nästan som att jag dött och vandrat vidare till nästa inkarnation men utan att genomgå den fysiska döden. Just nu känns det som att ingenting är omöjligt om jag bara vill. Och vad jag vill i hela min person är ju Häxliv och Magi på heltid så det är så det får bli. Exakt hur det får väl tiden utvisa.

Kanske får jag hjälp av den Gudinna som väljer mig nästa år... Vem kan det bli, tro?