Eviga barndom

När mina flickor var små så älskade de att klä ut sig och att få gå på maskerad var det roligaste som fanns. All planering och tankar kring vad man kunde vara kunde ta veckor. I min enfald trodde jag att detta var en övergående fas, eftersom de flesta tröttnar på att leka när de blir äldre. Men tack och lov så har man ju fel ibland.

Igår var ett bra bevis på att man kan vara barn även om man är på väg att bli vuxen. För någon vecka sedan bestämde min äldsta dotter och hennes kompisar i 16-19 års åldern, blandat tjejer och killar, sig för att de skulle ha fest igår och som vanligt skulle den förläggas här i mitt hem. Tydligen är det inte så många som ställer upp på att tonåringarna tar över ett tag, men jag ser det som ett stort plus att de vill vara här. Dessutom är det ju väldigt trevliga ungdomar. Temat för dagen var just maskerad och jag som tänkte tillbaka på min egen tonårstid antog att det skulle bli svårt att få alla med på att de skulle klä ut sig, men icke. De kom hit alla klädda i fantasifulla kreationer som de hade gjort dem själva, alla klädda som sagofigurer av skiftande art. Min dotter hade fixat dukning med Alice i Underlandet som inspiration och bjöd på kakor som hon själv hade bakat. Så inget sjöslag och fulla ungdomar utan bara glatt och trevligt och underbart. Sjöng och pratade gjorde de till långt fram på morgonen.

Kanske ska jag påpeka att min dotter går estet med musikinriktning på gymnasiet och att alla hennes kompisar också är esteter, de är alltså av ett lite annorlunda virke.

Jag känner mig så inspirerad av dessa unga och fantasifulla. Länge leve saga, fantasi och glädje.

Häxan och Alvrike - i början på augusti nytt kurstillfälle

Häxan och Alvrike - i början på augusti nytt kurstillfälle

Följ med mig och Sofia till:

Kursen Häxan och Alvrike 3-5 augusti

En häxa begränsar sig inte till att kommunicera med andra människor, hon kommunicerar med allt som lever. Och eftersom allt lever och är besjälat kommunicerar hon med hela Väven. Under denna helg arbetar vi med att vi öppna hjärtat och se bortom vår begränsande tanke för att kunna tala med träd, fåglar, stenar och alla naturens väsen. Vi tar klivet in i Alvrike, lär känna alverna och deras drottning Freja.

Vi kommer att:

Hälsa solen och göra morgonceremoni

Lära oss ceremoni för nystart

Lyssna på träden och låt dem berätta sin saga

Möta skogens väsen

Närma oss Freja – vanadrottningen

Arbeta med att ge och ta emot gåvor från skogen

Resa med trumman och möta en vän från Alvrike

Ge och ta emot healing i stenring

Höra sagor vid elden på kvällen

Söka små fina gåvor i skogen att använda i våra amuletter

Göra en amulett för att öppna hjärtat och kommunikationen med Väven

Ingenstans är naturligare att vara än mitt i naturen. Vi arbetar, äter och sover under bar himmel, eller i vindskydd om vädret kräver. Helgerna är fullpackade med häxtrix ceremonier, transresor, sagor och allehanda knåp. Sofia kommer att sjunga sina kraftsånger och Linda laga sin goda, magiska mat med ingredienser från häxans trädgård.

Praktiska detaljer:

Tider: Fredag den 3:e kl.13:00 till söndag den 5:e kl.16:00

Plats: Vi kommer att hålla till i skogarna mellan Höör och Hörby.

Kostnad: 1500: - av vilket 500: - erläggs i anmälningsavgift. I priset ingår alla måltider. Betalning till vårt konto hos Nordea internetbank, konto nr: 3028 24 24660 . Vid inbetalning, glöm inte att ange ditt namn, så vi ser vem pengarna kommer ifrån.
Sista anmälningsdag är 27:e juli.

Utrustning: Viss utrustning finns att låna. Mer information fås i mejl efter intresseanmälan.

Kontakt: Här kan Du anmäla ditt intresse eller ställa frågor om Du undrar något.

haxoriskogen@yahoo.se eller till sofia@sofiaaxelsson.se

Närmre information om alla detaljer får Du via mejl när Du hört av dig.

Vem är vi? Linda som skriver denna bloggen.

och Sofia som du hittar här : http://hexdansen.blogspot.se/

Sista helgkursen för sommaren är Häxan och Väven 17 - 19 augusti, samma tider och i samma område.

Dressincykling på Österlen

Igår åkte jag, Magnus och båda våra döttrar till St Olof för att cykla dressin. Ett litet ganska billigt äventyr som jag med glädje rekommenderar.

Väderprognosen var inte så vidare trevlig men vi hade ju bokat och alla såg fram emot detta. Så som man säger "inget dåligt väder..." så i packningen fick även regnkläder vara med. Och god mat förstås, hur ska man annars klara sig?

Man cyklar från St Olof till Gyllebo och vid slutet av sträckningen kan man gå en bit ner till Gyllebosjön och bada. Maken och yngsta dottern badade men själv är jag lite av en badkruka, när det inte är riktig sommarvärme, så jag stod över. När vi åt hade vi sällskap av en flock ankor som var jättetama och väldigt sugna på vår mat. Och turligt nog för dem så hade vi så det räckte till dem också.

Järnvägssliprarna var otroligt gamla och man kunde se hur naturen sakteliga återtar det som människan stulit, vilket alltid känns bra. Lite vingligt kändes det när man skumpade fram men det var kul. Och det där regnet blev det inte så mycket av så vi hade en jättefin dag.

Denna fina installation körde vi förbi på vår färd, jag tycker den är underbar. Allting kan användas på ett nytt sätt när ursprungssyftet är fyllt.

 (Bild Ellinore Brækhus)

(Bild Ellinore Brækhus)

För cirka två år sedan sa jag till min man att jag skulle vilja plantera en fläder på vår tomt. Men som mycket annat drog det ut på tiden men tanken fanns kvar och dök upp då och då i mitt huvud. Så till min stora glädje upptäckte jag i våras att det plötsligt dykt upp en fläderbuske på min tomt. Som från ingenstans... Vi tog ner en stor gran i fjol och precis på den platsen finns nu denna vackra fläder så jag gissar att den kanske levde ett solfattigt och torftigt liv som liten barnplanta under granen men när den fick sol så sträckte den på sig med besked. Så detta året har jag, istället för att åka iväg och plocka blommor hos någon annan, för första gången gjort flädersaft på egna fläderblommor. Och lyckan är stor. Nu ska den bara stå och dra några dagar innan den är klar. Vackra flaskor står och väntar.

Trädgård

Ännu en helt underbar och solig dag har vi begåvats med här i Skåneland. En del trädgård blir det ju oundvikligen då... Har rensat en hel rabatt där mina stackars rosor blivit sorgligt glömda men nu ser man dem alla igen. En stor gammal ros hade lyckats dra på sig bladlöss så sprutning med såpvatten är utförd och det verkade ta på en gång, men jag får väl hålla lite koll. Mördarsniglarna har skapat mer än ett grått hår på denna kvinnas skalle denna sommaren men nu har vi lyckats bli kvitt de flesta av sniglarna verkar det som. Men mycket grönsaker blir det inte i år eftersom sniglarna ätit upp det mesta i sin väg. Lite ärtor, bönor, majs och brysselkål är allt som verkar klara sig, tyvärr. Ska försöka återså lite sallad och spenat men sen får det va som det är.

Mitt i "allt eländet"(sagt med mycket humor i rösten), så finns det ju små glädjeämnen och ett av dem kommer här:

 

Min fina örtagård, som ju ännu inte är en riktig gård men örter finns 

det ju i alla fall och de växer och frodas. Tack vare min underbara make

 så fick jag alla dessa taktegelpannor på plats i våras så att de blev "lådor" 

som det gick att sätta ut i när det var tid för det.

En annan glädjande syn är att de rosenbönor som jag fick av Sofia och som jag satte för ett tag sedan har börjat "svinga" sig uppför sitt armeringsnät så sakteliga...

En av de stackare som sniglarna gick extra hårt åt, en tobaksplanta, har börjat blomma igen och verkar helt återhämtad. Ännu är undrens tider icke förbi, således.

Första kurstillfället

Ja, så var det då första gången att hålla kursen "Häxan och väven" i helgen som gick. Första gången, det spelar egentligen ingen roll vad det är man ska göra, innebär alltid en del oro för mig. Eftersom jag vill att allting sak fungera, att kursdeltagarna ska få ut allting de möjligen kan och så vidare så finns en lite magknip alltid nära, innan.
Men denna gången så gick allting underbart fint. Trots regn och blåst så blev detta en underbar helg, mycket på grund av de underbara kvinnor som var med. Så mycket man kan lära av varandra... Ett stort tack till er. Detta är ett av de minnen som jag gärna trär upp som en stor vackert glänsande pärla på mitt "mina minnens halsband". På pärlan finns en näckros målad;)

 

                           (Bild http://bilder.alltinggratis.se/)

Jag känner mig oerhört privilegierad  som kan vara med i detta sammanhang. Att jag får och kan vara en av dem som visar vägen till dessa magiska ting för andra. Livet är verkligen en vacker plats och så mycket mer finns för oss att uppleva bara på en armslängds avstånd om vi vågar sträcka ut vår arm. Och om vi sedan följer vår arms riktning in naturens famn så öppnar sig en underbar verklighet, för den som vill ha den.

Fint på ägorna

Idag är här ett farligt liv men det står jag gärna ut med. I helgen blev nämligen den damm som vi jobbat på i ett år klar. Jättefin med organiska former blev den och i och med detta blev också en stor yta som tidigare varit ren sumpmark höjd och jämnad så nu kan vi använda även denna yta som är i storlek med en vanlig villaträdgård, typ.

Så till dagens oljud, det utstöts från maskiner (stora sådana) som bearbetar mark och river bort sly så att vi kan så gräsmatta. Sen är det mitt jobb att så in fina vattenväxter och två karpar i dammen ska vi ha också. Sen tänker jag mig ett runt lusthus, för lustiga möten som är just intill dammen. Det blir fin fint de, se. Vi har mycket grodor, paddor, ormar och ödlor i området så detta blir nog en perfekt plats även för dem, tror jag. Trevligast är ju om alla blir nöjda och ännu har ingen klagat.