13 november 2018

Om jag sätter scenen.

Ett rum med så högt till taket att taket inte finns.
Väggarna är så tunna att de tycks bestå av vackra, vita,
skira tygstycken som fladdrar i vinden.
Fönstren står på vid gavel och släpper in förändringsvindar.
Runtom i rummet står 13 ljus som brinner med inspirationens lågor.
Rummets centrum märks ut av en springbrunn
med klart, helande vatten som släcker törst
och på marken ligger mullrik jord.
Fjärilar kommer in genom fönstren och på sina vingar
bär de möjligheter.

Möjligheten har för längesedan jagats på flykt av den balans som råder här.

Här kan allting hända och om du vill så får du vara med.

<3 <3 <3
Linda




03 november 2018

Tankar i en häxas vardag

I mitt liv så möter jag många människor, nästan varje dag. De söker min hjälp och vägledning, de kommer hit för att gå på kurser och vara del av cirklar. Eller så kommer de kanske bara på besök i butiken, snickesnackar lite om allt möjligt mellan himmel och jord. Jag möter dem på föreläsningar, mässor osv osv.

Jag är tacksam att jag funnit min plats i det stora maskineriet, kommit nära sanningen om vilken kugge som är jag och vad den ska vara bra till.

Jag är tacksam över att jag får lov att vara ett redskap till att många mår bättre. Och jag förstår hur det fenomen som jag går och funderar över uppstår men jag vill ändå skriva lite tankar om det.
Innan jag gör detta så vill jag lägga till att detta är inte ett utpekande, det är inte så att det handlar om en specifik person eller händelse utan detta är ett pågående ting sedan många år tillbaka i mitt liv som blivit tydligare och större efterhand som jag blivit mer offentlig.

Av alla dessa människor jag möter så är det många som berättar för mig att vi hör samman. De berättar hur vi levt tillsammans i nära relationer, varit vänner eller fiender, haft gemensamma liv på Atlantis eller Plejaderna osv osv.

Detta är ett beteende som jag själv var i för många år sedan, att vilja höra samman, så kanske är det därför jag vill lyfta det. Dessutom är det ett stegrande antal som vill höra samman med mig de senaste månaderna. Sådant brukar jag läsa som att jag ska göra något som att skriva om det och inte bara tänka för mig själv.

Jag tror att det är naturligt att vilja dra människor nära intill oss, speciellt om vi känner samhörighet. Men för mig blir detta lite upprörande, lite som ett övergrepp på min person. Om jag skulle levt i alla de liv som folk vill ha mig till så skulle det bli stressigt, minst sagt ;)

Jag har ganska god kolla på mina tidigare och framtida existenser eftersom jag själv jobbat med detta i många år så jag behöver inte någon sådan information. Om jag skulle behöva hjälp att titta på mina liv så går jag och får hjälp hos någon som kan och som jag litar på.

Jag antar att dessa ting inte bara händer mig utan att de som har detta behov målar in många i sina liv.
Jag vill nog säga, tänk före. Det kan bli väldigt fel, nästan som någon typ av övertag av en annan persons historia.

Visst kommer människor tillbaka till vår närhet liv efter liv men låt vänskapen växa och kom gemensamt fram till er förtid när det är tid för detta.

Allt gott!

Linda på Häxans hus

17 oktober 2018

Häxans hus fyller 5 år!

I oktober är det 5 år sedan butiken öppnade och detta vill vi såklart fira.


Den 20/10 12.00-18.00 har Jubileumsfirande. Alla är välkomna och det är gratis inträde!


Under dagen bjuds det på levande sång och musik från
Sissel och Joppe

Vi har vänner på besök enligt nedan:

Björn Holgersson kommer och brygger med Häxkitteln.
Facebook.com/haxkitteln

Susanne Zenthio från Susannes Energimedicin

Gautur Arnarson ställer ut med läderarbete

Sissel Braekhus ställer ut sina kort

Marie Bech ställer ut med skallror och smycken

Mouschka Shanta Drouzy ställer ut med kraftsmycken och trummor www.facebook.com/amouschkaandfriends

Signe Månsson håller i trumresa kl 14.00 100:-/ person och det finns 10 platser.
Boka på plats eller via mejl till haxanshus@gmail.com

Maria Schrewelius spår i runor hela dagen 300:-/30 minuter.
Boka plats i förtid på tel: 0709-955247

Bra erbjudande i butiken

Vi bjuder på fika hela dagen

Dagen avslutas ca 18.00 med gemensam trumning för alla som är sugna och som tar med egen trumma

09 augusti 2018




Efter sommarens hektiska arbete tar jag några dagar ledigt.
Den 15/8 - 25/8 är butiken stängd och det är öppet igen som vanligt från den 29/8.
Jag kommer att kolla av min mejl lite då och då så om du skriver ber jag dig att ha lite extra tålamod under denna tid.

Allt gott!
Kram Linda


13 juli 2018

Loppis hos Häxans hus

Denna dag har vi vad vi kan kalla en andlig loppis utanför Häxans hus.
Den som har ting som den är klar med, som ska vidare till den som behöver dem är välkommen som säljare.
Andliga, shamanska, häxiga, hedniska, magiska ting eller precis det du vill. Allt är välkommet som passar i Häxans värld.
Att återbruka och att inte kasta sådant som någon annan kan använda är en del av det viktiga arbetet med att ta hand om vår Moder Jord.
Det finns ett antal platser och hyran är ett fritt valt belopp till vårt tempelbygge. Du tar med eget bord.

Vill du komma som säljare skriv till haxanshus@gmail.com och berätta vem du är och ungefär vad du tänker sälja. Efter svarsmejl vet du om du fått en plats.

Vill du komma som besökare? Vi har öppet 10-16 och det kostar ingenting att titta in.

Butiken är också öppen under dessa timmar.

10 juli 2018


En berättelse från minnenas kammare. Skriver för längesedan och tidvis glömd.
 
Det var en gång en lite flicka. Hon hade blont hår och blåa ögon som hade börjat skifta i grönt. Hon var fem år, men skulle alldeles snart fylla 6.

På midsommarafton brukade alltid hela släkten, alla mostrar och morbröder, kusiner och vänner samlas hos mormor och morfar i deras stuga på Österlen, så även detta året.
Under dagen var det lek och bus med de andra kusinerna och även om vår lilla flicka var den äldsta av dem så tyckte hon om att leka med dem, ibland i alla fall. Efter allt sedvanligt Midsommarfirande med ringdans och mat så började allting att stilla av framåt kvällen. Alla barnen skulle gå och lägga sig med vår lilla flicka ville inte det utan hon smög ut.

Mormor och morfars hus låg beläget vid en vacker dal full av äppleträd där barnen brukade leka och i bortre ändan av dalen fanns en stengärdsgård som flickan många gånger tittat på med stort intresse men hon hade ännu aldrig vågat klättra över. Men denna kväll i fullmånens sken så blev gärdsgården och dess mossbelupna stenar som ingången till en sedan länge förlorad värld och flickan kunde inte stå emot utan hon måste prova att klättra över för att se vad som fanns på andra sidan.

När hon kom till toppen av stenhögen såg hon att det var som om en portal hade öppnats där och hon såg att det brann eldar en bit bort på andra sidan. Hon tassade närmre och då såg hon att eldarna som brann svävade en lite bit över marken som för att inte bränna det känsliga gräset. Ju närmre hon kom ju tydligare blev det att det hon bevittnade var en fest, ett midsommarfirande, nästan som det hon just kommit ifrån. Skillnaden var inte stor, det mest markanta var nog att festdeltagarna inte så riktigt likadana ut som hon var van vid. På en sten satt en vacker man, mörk med svart hår och skägg, inte helt olik morfar faktiskt. Han spelade på en fiol och bredvid stenen stod en man med bockhorn och spelade flöjt. En vacker kvinna spelade på en trumma och en annan spelade flöjt hon också. Det var en vacker och glad melodi de spelade och en bit ifrån dem så dansade vackra flickor i en ring. De hade lite olika ålder några var så unga som hon och andra syntes äldre. Men de var alla lika ljusa i sina vita långa klänningar. En flicka vinkade åt vår hjältinna och så i ett huj var hon med i dansen. Det var en lustig dans och efter ett tag kändes det som om hon svävade runt i ringdansen, utan att nudda marken alls.

När de hade dansat i en evighet så tystnade musiken och en lång mörkhårig grönklädd kvinna närmade sig deras ring. Hon sade att nu skulle de äta och då sprang alla skrattande bort mot en liten dunge där de allra vackraste maträtter stod framdukade. Här fortsatte festen, folk sjöng och skrattade och åt om vartannat. Fler varelser som flickan inte sett tidigare hade kommit nu och de var många som satt där och hade trevligt. All denna myckenhet blev efter ett tag för mycket för den lilla flickan, hon var ju bara snart 6 år gammal, så hon somnade där omgiven av allt detta vackra och ömma.

Flickan vaknar av att hon fryser, det är alldeles mörkt för alla eldarna har slocknat. Bara månen lyser nu. Var tog alla vägen? Här var ju alldeles nyss så uppsluppen stämning… Flickan reser sig upp och vandrar tillbaka hemåt. Undrar om de märkt att hon är borta. Oj, kanske är alla ute och letar efter henne… hon kan ju inte bara försvinna så här hon måste varit borta i flera timmar. Försiktigt hoppar hon över stengärdsgården och tassar tillbaka mot mormor och morfars hus på andra sidan dalen. Det är tänt i hela huset, precis som när hon gick. När hon tittar in genom ett fönster ser hon att de vuxna sitter i godan ro och pratar, de har inte saknat henne. Hur är det möjligt? Så tittar morfar upp och får syn på henne och vinkar att hon ska komma in. Vad gör du där ute lillan? frågar mamma. Äsch hon kunde väl inte sova säger morfar då. Jag har dansat med älvorna och träffat trollen, sa flickan. Tyst barn, så du fantiserar, sa då mamma. Du ska gå och lägga dig nu, sa hon vidare. Lyssna på din mamma, sa morfar och när flickan vandrar iväg mot sovrummet tar morfar upp ett munspel och börjar spela på samma sällsamma melodi som flickan hörde Näcken spela. Och så blinkade han i tyst samförstånd. Då förstod flickan att hon inte drömt utan att det var alldeles sant det hon sett och gjort men att det fick vara en hemlighet, så länge.

Efter denna dagen så var flickan många gånger tillbaka på platsen där festen varit för att en gång till få träffa sina nya vänner men just den här porten till den andra världen förblev stängd. Men senare i livet hittade hon andra portar.


28 juni 2018

Lysande blå ögon under mörk rufsig lugg
tittar fram bakom blodbokens stam. 
Möter mina, känner igen.
Var har du varit så länge?