När
vi inte mår själsligt bra så kan såklart orsakerna vara många.
Utveckling, avveckling eller annat.
Men en tanke har hela tiden dykt upp
i mitt huvud senaste veckan.
Tanken ger att det kan va en idé att
titta på våra källor. När en bor på landet med egen brunn så lär en sig
att smaka efter. Är vattnet jag dricker friskt och livgivande eller har
det stått stilla och surnat och om så hur rengör jag brunnen/källan bäst? Kan vattnet pumpas ut så att nytt livgivande vatten kommer in eller måste denna
källa helt överges?
Likadant tänker jag att det är
med de mänskliga källorna i våra liv. Är de förbittrade eller klara och
livgivande? Kan vi hjälpa dem att bli livgivande om de fastnat i
försurat tillstånd eller är det tid att överge dem för nya friska
vatten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar