Dagsformen

Att skriva, det ska man ju göra med viss regelbundenhet om man nu ska ha en blogg. Men det är inte alltid så lätt, det måste jag säga. Inte så att jag inte har något att skriva om att mitt liv är tomt på innehåll, nej inte så. Snarare tvärt om.

Livet rusar fram i 200km/timme, minst och jag hinner knappt med. Håller mig kvar med näbbar och klor, känns det som ibland. Just nu jobbar jag på tok för mycket, träffar min familj för lite, äter för lite, sover för lite osv osv.

Detta börjar leda till en del konstiga ting, min hjärna bara stänger ner. Kroppen säger att "nu tänker jag sova, ska du va med? annars så somnar jag t ex på motorvägen". Och det kan ju vara lite skrämmande. Så jag som aldrig somnat vid ratten eller framför teven för den delen, det har jag varit alltför kontrollerad till, finner mig plötsligt i de pinsammaste situationer där jag inte har kontroll. Ja, jag vet, detta är säkert mycket nyttigt men det är inte lätt att släppa på kontrollen.

Jag var tvungen att stanna och sova på en parkeringsplats på väg från jobbet igår. Somnade omedelbart och vaknade med ett ryck av att en man satt i bilen in till och glodde som om han aldrig sett en sovande kvinna förr. Och det kändes pinsamt att bli påkommen men när jag tänker på det var det väl mer pinsamt att som han sitta och glo, det var väl min ensak om jag ville sova???

Men skrivandet var det ju, ja, det blir lidande eftersom en trött hjärna, iaf min trötta hjärna, inte kan sortera intrycken tillräckligt för att skriva raka tankar. Har försökt men det blir mest krokiga konstifika saker som nog ingen annan än jag, om ens det, skulle förstå. Så därför har jag varit lite fåordig. Nu kommer jag vara ledig i dagarna fyra och tänker verkligen försöka sova länge och ta hand om mig för att ge skallen lite återhämtningsutrymme. Så om vindarna är vänliga och solen hjälper till så kanske vi har en ny frisk start i nästa vecka.