13 april 2013

Jag fick ett mejl...

...där en person undrade lite om min bakgrund och var jag "skolats". Så jag lovade att försöka svara så gott jag kan. So here goes, en kort sammanfattning av min väg...

Jag blev som mycket liten flicka, kanske vid ca 5 års ålder, vald av Gudinnan Astarte att vara en av hennes prästinnor. Detta är inget jag brukar skylta med eller tala mycket om eftersom det är väldigt personligt men det är en del av vem jag är och självklart påverkar det mitt sätt att göra saker. Har även i tidigare liv varit hennes prästinna och detta är ett arv jag bär med mig. Hon är den jag alltid vänder mig till när inget annat hjälper, ett stöd större än alla andra. Hon är för mig den som är Gudinnan med stort G. Samarbetar i perioder med andra gudinnor och gudar men medan de varierar så finns Hon alltid kvar. Läser man om henne så finns det inte så mycket mer än att hon var Fenicisk fruktbarhetsgudinna men för mig har hon varit en Gudinna som är mycket mer mångfacetterad eftersom hon själv visat att hon finns i alla lägen både i livet och döden, det lätta och det svåra.

Ännu tidigare än detta skedde, så tidigt att jag inte minns när, så blev jag kontaktad av en man som visade sig som ömsom björn ömsom indian. Han fanns som ett stöd i allt andligt arbete och var och är fortfarande väl det som många kallar för andeguide även om jag ser honom mer som en andevän. Han berättade för mig hur jag skulle klara kontakten med andevarelser/ själar och hur jag skulle stänga ner då jag inte önskade ha någon kontakt. Han stöttade mig under perioder då jag inte kunde vara öppen med mina förmågor utan var tvungen att gömma dem. Då fanns han där att tala med och att få uppmuntran ifrån. Han visade mig hur man kan jobb Magiskt för att påverka livets olika faser. Han uppmuntrade mig också att tänka själv och prova mig fram till min sanning. Med tiden som jag blev äldre så lät han mig få djupare insikter, han var som en underbar extra förälder som hela tiden ömmade om mig och såg till att allt jag fick uppleva var på en nivå så att jag kunde hantera det. Idag ser han inte ut som en indian mer utan som det han är, en själ från en fjärran för lång tid sedan glömd civilisation som var vårt ursprung, så även sitt utseende har han anpassat efter min förmåga att förstå.

De senaste åren har han stigit lite åt sidan för en annan kraft som är kvinnlig och som blivit den lärare som leder mig vidare. Hon är en stor vacker kvinna som ser lite ut som en ängel men hon kallar sig fylgia. Ett nordiskt ord som inte riktigt stämmer överens med den jag var men jag verkar ju här i Norden så det är väl inte mer än passande. Min vän från barndomen finns kvar men nu bara som stöd inte som lärare.

Under min barndom kom också en annan värld att öppnas för mig och det var väsenvärlden. Det jag menar när jag talar om väsen är alla de varelser som lever i skog, mark, vind och vatten. De som andra kallar tomtar, troll, älvor, Näcken osv. De har alltid varit mycket närvarande och gärna berättat om sina tankar och sitt sätt att se på saker. De visade mig att allting är besjälat och det samma så att det är lika logiskt att få svar på sina frågor från ett träd som ifrån en människa eller att umgås med en sten kan vara lika givande, om inte mer, än att umgås med släkten :) Har vackra tidiga minnen från då jag fick lov att delta i bland annat midsommarfirande, på Österlen i Skåne, där alla möjliga från väsenvärlden deltog. Bland de festande fanns de som folk kallar älvor, Skogsfrun och Näcken. Jag hade på många sätt en fin barndom där det fanns tid för mig att försvinna, eftersom de vuxna gjorde sitt och det inte fanns någonting farligt på den tiden, så kunde jag smita ut i skogen och springa genom äppeldalar och möta de som var min andra familj. Ett annat tidigt minne är, att jag när vi var vid havet stannade väldigt länge under vatten, så länge att min mor i ren förskräckelse drog upp mig. Då skrattade jag bara för eftersom jag kunde andas under vatten så var det inget problem. Jag hade ju bara pratat med dem under vattnet och då var jag ju tvungen att vara där, jag med. Min förmåga att andas under vatten hade jag fram till jag var ca 15 då den försvann men jag jobbar på att återta denna förmåga :)

Visst har jag även gått kurser hos människor och läst böcker skrivna av de samma och andra men det är faktiskt inte det som lett mig dit jag är idag. Det jag fått i samarbete med andra människor är mer att jag upptäckt att mitt sätt ibland inte alls är det samma som andras. De använder ord och tankar som är främmande för mig men de kan vara väl så inspirerande. Men sen har jag ju också mött människor som tänker och agerar väldigt likt som jag och det har varit trevliga bekräftelser på det genuina i min utbildning. Om fler fått samma kunskap från olika håll så känns det väldigt grundmurat, likasom.
Det har varit underbart att få bekräftelse för mina förmågor och mina tankar hos andra människor, eftersom jag ju faktiskt är en del även av den världen. Första gången som en annan människa såg att jag bytte utseende för att någon annan tog plats i min kropp var underbar eftersom det bara var jag själv som sett detta innan och då ibland trott att jag var på väg att bli knasig.

Fördelen med de lärare jag haft är nog att de är mer flexibla, iaf är det min upplevelse. Det finns inte så många absoluta sanningar eftersom så mycket spelar in och allting är töjbart hos dem. Varje individ är en individ som står för sig själv samtidigt som den står i förbindelse med alltet. Om man bara förstår det så inser man att det egentligen inte är så konstigt att man kan utföra olika typer av Magi och ändra på tingens varande ganska lätt.

Tja, det var väl det. Hade varit så mycket lättare att skriva om jag bara hade gått hos någon människa och följet en speciell tradition men jag passar inte riktigt in någonstans eller så passar jag in överallt, det beror nog på hur man betraktar det. Min väg är i alla fall min och för dem som känner att jag kan ge dem något så ställer jag numera gärna upp. Via kurser och annan kontakt. För mig är den personliga upplevelsen och kontakten alltid av första och största vikt och jag vill så gärna hjälpa människor att finns sitt eget förhållande till allt det som jag ser som en självklarhet som berövats många genom tiderna som gått. Min upplevelse är att väsenvärlden och andevärlden står klara att ha en framtid tillsammans med oss i människovärlden så som det en gång var och borde fått fortsätta vara. Att vi alla känner varandra och samarbetar som jämlikar i en direkt kontakt utan mellanhänder.

Kram Linda


4 kommentarer:

  1. Det här var intressant att läsa Linda och en hel del kan jag känna igen,just biten att det andliga funnits med sen barndomen.

    Men det som jag fastnade för var att kunna andas under vatten något som lämnade mig runt 12 års ålder och jag har alltid undrat hur jag gjorde,hur jag kunde och önskar så att man på något vis kan öva upp det igen om jag nu inte är alldeles för gammal.Det där var inspirerande att läsa och är något jag aldrig vågat säga som äldre men som barn fast då trodde ju ingen på mig förstårs :-)så underbart att läsa om dig och vatten sånt stärker man är inte ensam.

    Väldigt intressant och man känner en sån enorm värme när du berättar om olika väsen,dessa väsen älskar jag och först på senare tid upprättat kontakten med fast kan se nu att den funnits där jämt men inte tagit det till mig som yngre och barn.Mycket finns att utforska och tack som delar med dig.Allt gott till dig och en stor kram,Heike.

    SvaraRadera
  2. Ja du, Heike, det där igenkännandet är en av de viktigaste anledningarna till att jag skriver och pratar öppet om mina upplevelser idag. För att vara ensam i världen med sina upplevelser, ensam om att vara annorlunda, kan vara jobbigt och då tror jag det kan hjälpa att få veta att andra har samma eller liknande upplevelser. Vi kan ju alla andas under vatten när vi föds så varför vi inte skulle kunna behålla denna färdighet är ju egentligen en intressant fråga. Väsenvärlden öppnar upp sig mer och mer för oss, det är min övertygelse så det finns kanske en anledning till att du och många andra känner dig dragen till den nu.
    Allt gott ditt dig med, fina vännen. Kram Linda

    SvaraRadera
  3. Kan bara hålla med dig Linda,så många känner sig ensam i denna värld med sina upplevelser och många gånger tystas.Håller på med nya hemsidan där jag kommer att dela med mig både erfarenheter och hör och häpnad startar en blogg,vad det blir av den återstår att se men just igenkännandet tror jag är viktigt att vi kan få dela med oss av så vi inte känner oss ensam om våra upplevelser och syner.Alla behöver få synas och få respons på sitt det tror jag är viktigt för vår andliga utvecklings skull.

    Allt gott till dig,kram !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaaa, Heike och Wolf ska blogga och startar hemsida igen :) Det kommer att bli superbra tror jag. Du/Ni har så många intressanta tankar som världen borde få del av. Kikar lite nu och gillar verkligen idén att man kan skriva sina egna tankar och funderingar till er. Ska läsa med stort intresse :)

      Det är ju lite så den mejladress som jag har i webbutiken fungerar även om jag inte sagt det så skickar folk sina tankar och funderingar och det är så trevligt att få veta vad som sker där ute. Lite frågor dyker också upp och jag tycker det är så kul att få hjälpa om jag kan.

      Kramar till dig fina vännen.

      Radera